KISSE KOM HEM!!

Hon är bara ett oskäligt djur...men hon är VÅRT oskäliga djur och nu verkar hon vara försvunnen. Sedan vi kom hem igår eftermiddag har hon inte visat sig, det är inte färska tassmärken på bilen och nu snöar det ute!

Uppdatering ett dygn senare: Fortfarande ingen kissekontakt, tredje dagen nu, och snön bara vräker ned. Matte har i ärlighetens namn inte långt till tårarna....

Om min ungdoms passion

Idag är det söndagen efter jul och dagens tema är Guds Barn. Själv funderar jag lite på de mer världsliga delarna av att vara barn respektive vuxen. Jag tycker i allmänhet att barndomen och framförallt tonåren är en överskattad period och är så tacksam att jag är vuxen nu och har åtminstone skuggan av en chans att för det första förstå och för det andra hjälpligt hantera vardagen på egen hand. Men det är en sak jag saknar, något jag hade trott skulle överleva vuxenblivandet men som inte riktigt gjorde det. Det är lite svårt att kategorisera det, så jag får helt enkelt förklara. Så här var det:

Jag lärde mig läsa tidigt (jag fick en lillebror och insåg att om min litterära konsumtion skulle bestå var jag tvungen att ta tag i saken själv) och det var det bästa som hänt mig. I lågstadieåldern när jag inte ville ha cykelhjälm var det enda argument som bet på mig hotet om att läsförmågan kunde försvinna om man slog i huvudet. I alla fall. Hur underbart det än var med böcker, så fanns det ett problem med dem - handlingen blev inte alltid sådan som jag önskade. I mitt huvud fanns det kapitel i Lilla Huset på Prärien som vida överträffade det med indianupproret, Madicken fortsatte leva vidare långt efter att den galne mannen bytt lillasyster mot en kattunge och ganska snart skrev jag ned både dem och helt nya historier. Det började med en berättelse om ett stall en sommar hemma hos mormor och blå anteckningsböcker (Berättelseboken, kallad) i skolan, fortsatte med A4-block som fyllde mina skrivbordslådor och sedan, när det helt enkelt gick för långsamt, ritblockspapper som jag körde ned i pappas manuella skrivmaskin. Jag skrev hela tiden, flera timmar om dagen. Om pionjärflygplan, om medeltida hjältinnor, om mellanstadieintriger och framför allt om krig. Amerikanska inbördeskriget, första världskriget, andra världskriget, finska vinterkriget - jag var av någon anledning helt besatt av kriget som miljö.

När jag fyllde fjorton hade övriga familjen insett vidden av mitt största fritidsintresse och jag fick en egen, elektrisk skrivmaskin i present och faktiskt helt fri tillgång till färgbandskassetter. Och jag skrev vidare, mer och mer självständigt i förhållande till favoritböckerna samtidigt som mina ökade kunskaper i grammatik och språkvård begränsade kreativiteten något. När jag började gymnasiet avtog det något och blev samtidigt lite svartare i tonen, när jag flyttade hemifrån ytterligare något och nu är det länge sedan jag skrev något utan att köra fast efter tre sidor. Min sista långa berättelse skrev jag när jag gick på PIUS, den är inte färdig än och det är ingen överdrift att säga att det jag skrev i åttan är dubbelt så bra. Det går liksom inte längre, det är som att den delen av min hjärna har invaderats av något annat, tråkigt och hämmat och kinkigt.

Det är inte själva skrivandet jag saknar mest, hur underbart det än var att stänga dörren, sätta ett nytt papper i maskinen, trycka på det för handlingen mest lämpliga blandbandet och sedan helt gå upp i det som kom ut. Nej, det jag saknar mest är tillgången till min berättelsevärld och mitt skrivarjag. Att när som helst kunna förlora sig i den miljö, de personer och den handling som jag själv bestämde över. Att låta mina alter egon leva ut allt det jag inte vågade eller inte kunde för att jag bodde i ett villaområde i Örebro på 1990-talet och inte i Flandern 1915. Långa bilresor, tråkiga släktmiddagar, kvällar när det var svårt att somna, mattelektioner - det var inte så farligt. För jag det fanns alltid en berättelse som behövde ett nytt kapitel, val som behövde göras om intrigens riktning, nya personer som behövdes utmejslas. Ofta låg jag på den rosa mattan i mitt flickrum med fötterna på skrivbordsstolen och tänkte, djupt koncentrerat, på vad jag sedan skulle skriva. Jag skrev utkast längst bak i kemiblocket eller på lösa blad om jag råkade befinna mig i skrivsbordslöst land. Och var livet i övrigt hopplöst krångligt eller (oftast) hopplöst ointressant, så hade jag i alla detta att jag skrev. Jag hade något meningsfullt att göra, jag var upphovskvinnan till något även om jag i övrigt var en meningslös individ i en sorgligt oromantisk värld.

Nu är jag ohjälpligt vuxen. Det känns som min mest skrivande period (13-16) är ljusår bort och jag tror knappt att de som idag är mina vänner vet om att den har funnits. Jag kan fortfarande skriva och tycker det är roligt. Eftersom jag skrivit maskin varje dag sedan jag var tolv är min teknik rätt god. Men jag kan inte hitta på längre, inte på samma sätt. Min fantasi och min kreativitet går åt till andra saker. Vardagens logik verkar hämmande och mina känslor har sina naturliga platser i verkliga relationer och i mitt trosliv. Det är gott så. Jag tänker oftast inte ens på förändringen. Men så ibland, när jag stöter på en bågnande mapp med tättskrivna sidor, eller hittar en diskett med kryptisk etikett eller som nu, ser den gamla skrivmaskinen hemma hos mamma och pappa, då kan jag faktiskt sakna det, och sakna den perioden i livet när jag hade barnaskapets frihet kvar.

Det här blev långt och något egocentriskt, men å andra sidan för en gångs skull ganska djupsinnigt. Så jag ber inte om ursäkt utan övergår till att leta reda på några gamla anteckningsböcker...

Dags att summera

Så är det snart nyår igen. Har ägnat delar av min dag åt att läsa årskrönikor i Smålandstidningen - summeringar av vad som egentligen hände i Aneby, Vetlanda, Eksjö, Nässjö och Sävsjö under 2007. Inspirerad av detta - och av fina tacklistor hos Hosanna - gör jag nu en summering av mitt eget år och omvärldens år genom mina ögon. Kategorierna kommer från Karin, förra årets krönika.

Alltså. 2007 års...

Nyheter: Den tragiskt kväsda revolten i Burma, mordet på Kungsholmen, Madeleines försvinnande - usch, bara hemska saker.

skvaller: Budgetposten för kungafamiljsbröllop - så rolig källa till den sortens skvaller.

plats: Mölnbo. Så klart.

vardagsmys: Trädgårdsmöbeln under äppelträden i min trädgård

seger: Mona Sahlin. Faktiskt. Det hade ingen trott för tio år sedan.

författare: Doris Lessing

bok: "Svart flicka, vit flicka "

film: The Waitress

skor: Crocs eller Angelus

väska: 10-gruppens axelremsväska av tyg.

plagg: Tunika

modehändelse: Att leggingsen bestod ännu en säsong

designer: Gudrun Sjödén (alltid!)

accessoar: (diskret) Hello Kitty-klocka

artist: Sofia Karlsson

låt: Om du lämnade mig nu

hatlåt: The Ping-Pong-Song

love-to-hate-kändis: Filip och Fredrik

Irriterande kändis: Ernst Kirschsteiger

BästaTV-program: Rakt på med KG Bergström

bästa dokusåpa: Stjärnorna på Slottet

sämsta dokusåpa: alla andra, tack och lov börjar de bli färre av dem.

ögonskugga: Isadoras med fyra nyanser av grått

mascara: Apotekets

doft: DKNY Delicious, (Green Apple)

hårprodukt: Finesse Selfadjusting Schampoo

hudcréme: Nivea Visage Light Moisturizing Day Care (den blå på tub)

Modevision av mig själv inför våren 08 - Uppsatt hår, prydliga naglar, snygga skor.

Var god dröj, omkoppling sker.

Mätt och däst efter Annandagskalaset med delar av Familjen, orkar jag inte skriva så mycket idag. Låter istället några familjemedlemmar tala för sig själva:

Svåger Peder

Mamma Kerstin

Pappa Åke

Juldagsmorgon...

Nåja, riktigt så här idylliskt var det inte imorse. Maken ottepredikade i Vårdinge Kyrka medan jag snusade och sov i min julklappspyjamas. Till mitt försvar ska dock sägas att jag firade julnattsmässa med viss emfas igår kväll - jag var inte hemma förrän efter klockan två.

Nåväl, vad jag egentligen ville säga var: En god och välsignad fortsättning på julen önskas alla mina läsare. Kom ihåg - den har bara just börjat!

I väntan på Jesusbarnet...

Grodan och Grisen har bänkat sig i barnhörnan i Sankta Ragnhild och väntar på Jesusbarnet.

Hittade denna underbara bild på tjänstgöringsförsamlingens hemsida.

Förmodligen är den tagen av min fotograferingsskicklige kollega P-A.

And man will live forever more, because of Christmas Day

Fjärde söndagen i advent har idag firats i Ytterjärna Kyrka, tillsammans med glädjande många andra. För läsare som inte är så orienterade i östra Sörmlands geografi kan jag berätta att Ytterjärna kyrka är en relativt stor medeltida kyrka som ligger lite för sig själv högt upp över havet (Södertäljeviken) i en liten socken där de flesta är mer eller mindre antroposofiskt lagda och sålunda inte hör till det svenskkyrkliga kyrkfolket. Därför var det extra roligt att vi var nästan 20 personer där imorse. Fjärde Advent är en så fin dag, det är lite synd sådana här år när julafton nästan äter upp den.

Nu är vi hemma igen. Julgardinerna är uppe, skinkan i ugnen och dukarna är på. Snart ska jag dyka in i garderoben för att hämta ut pyntkartongerna och Maken ska försöka hyfsa till stammen på bautagranen så den går ned i julgransfoten. Jag ska bara lyssna på den här underbara julsången en gång till innan jag sätter fart.

Julstädning

De som känner mig väl vet att städning inte är riktigt min grej. Så länge mitt hem inte är direkt smutsigt, så lever jag obekymrat i min vanliga röra av papper - massor av papper -, böcker, kattleksaker, kläder, hårspännen och allt annat som flyter omkring. Maken fick lite krupp i början, men han har vant sig. Och jag har kanske skärpt mig lite också.


Men en gång per år gör jag ett undantag från mitt bohemiska kaos. Är det jul, ska det vara fint. Rent, snyggt, skrubbat, organiserat. Följdaktligen har jag ägnat hela dagen idag åt att plocka, dammsuga, skrubba och svabba. Och just i julstädning får jag små tvångsmässiga saker för mig som att vilja skrika och svära när det kommer damm i moppen (jag har ju dammsugit två gånger!!!), och tänker att det är lika bra att dammsuga en gång till när det torkat upp...


Men på det hela taget är det rätt kul att julstäda och min investering i rengöringsmedel med juldoft har visat sig lika underbar i praktiken som i teorin. Här luktar så gott, så gott och riktigt effektiv var den också. Den som vill se bevis kan kolla min blänkande kylskåpsdörr...

Julig lista!

En julrelaterad lista, norpad hos Hosanna och därefter något utbyggd.

1. Jag tittar på: Kalle Anka. Och Karl-Bertil ibland.

2. Jag tittar absolut inte på: Något mer än ovanstående.

3. Jag dricker till maten: Must, massor med must!!

4. Godast på julbordet: Lax och ål.

5. Jag äter inte på julbordet: Gröt, rödkål, doppa

6. Gör jag julaftonsmorgon 07.00: Sover, hoppas jag :-)

7. Gör jag julaftonskvällen 22.00: Sitter i bilen på väg till julnattsmässan.

8. Gör jag under annandagen: Går i kyrkan och äter sedan kalkon med Familjen.

Utmanar härmed mina vanliga offer: Prästfruarna, Ebbas Mamma och Helene.

Fint igen

Lyssna och njut. Bilderna är också fina.

Tio teser om julen

1. Jul, jul, strålande jul är kättersk (tillbedjan av "julen" istället för Kristus) och smörig och borde därför förbjudas - eller i alla fall sjungas lite mer sällan.

2. Inget julbord är komplett utan rökt ål.

3. Det är av yttersta vikt att minnas att barnet i krubban växte upp till en man som förändrade världen. Och att mannen som förändrade världen en gång var ett litet barn. Missar man ena halvan blir julen teologiskt meningslös.

4. Att för den goda sakens skull påpeka att julen handlar om gemenskap, familj och harmoni (till skillnad från konsumtion, frosseri och materialism) är att missa målet ännu en gång. Julen handlar om Jesus.

5. Julgranar i kyrkor bör endast dekoreras med ljus. För detta har jag inga teologiska skäl, bara estetiska. Men det är ändå mitt hjärtas mening.

6. Julottans inledande växelsång är bland det vackraste liturgiska partiet som finns. Och den slutar med en så rolig knorr.

7. Trettondedag jul är en härlig dag som firas alldels för lite nuförtiden. Mer guld, rökelse och myrra åt folket!

8. I julgranen bör strikt hierarki råda. Änglar, stjärnor och andra andliga ting högst upp. Tomtar, troll och hedendom längst ned mot underjorden. Däremellan äpplen, kulor, hjärtan och annat inomvärldsligt.

9. Julskinka luktar godare när den är i ugnen dagen än vad den smakar när det väl är dags.

10. Julpsalmerna 429, 128 och 120 förtjänar att sjungas oftare än de gör.


Nu har jag varit nog tvärsäker för idag. Pepparkaksgrisen smakar gott, sängen väntar och det är bara fyra dagar och en natt kvar till julafton....

Fint!

For unto us a child is born...

Husandakt

För första gången sedan januari (då jag hade magsjuka) har jag blivit tvungen att fira enskild söndagssgudstjänst i hemmet. Det är inte roligt. Men det går, har jag upptäckt, ganska bra. Världen är full av hjälpmedel. Dessa har jag använt idag:

1. Psalmbok med evangeliebok
2. Söndagsboken - predikningar av Bo Giertz för ett helt kyrkoår
3. Andliga sånger på P1 - via Lyssna-igen-funktionen på Internet

Jag hade tänkt använda mig av radiogudstjänsten, men den var utbytt mot ett samtal om tro med Ylva Eggehorn, Tomas Sjödin och Ingemar Johansson. Förvisso väldigt gott samtal, men en gudstjänst är det faktiskt inte i sig självt.

Men andliga sånger, det är allt nästa det. Det är bredd och djup, allt från Einar Ekberg (som sjunger Psaltaren 32 i mina lurar just nu) till små barnkörer i Norrland, till Adolf Fredriks Bachkör till gitarrknäppande lovsångstanter från 70-talet. Psalm, lovsång, visa - det är jättebra! Förtjänar faktiskt en bättre sändningstid än mörkaste ottan.

Och så Söndagsboken, den har jag skrivit om förut. Varje gång jag läser en av Giertz predikningar blir jag mer eller mindre tagen - det är så bra! Så exakt tilltal, så pedagogiskt när det kommer till rena exegetiska fakta, så kärleksfullt när det kommer till själavården.

Lite gulligt...

...lite sockrigt men vad tusan...

Från halsflussnästet rapporteras...

Nej, jag kanske inte tycker det är så där alldeles klockrent med Jonas Gardell som hedersdoktor i teologi. Men jag förstår samtidigt inte riktigt de enorma svavelsreaktionerna på diverse bloggar och framför allt i dess kommentatorsfunktioner - Jonas Gardell vet nog bra mycket mer om teologi än vad Göran Persson vet om medicin - och det är han hedersdoktor i....

Riktigt bra om det hela kan man läsa här. Håller med David Nyström om att kritiken främst borde riktas mot dem som delar ut hedersdoktoraten, inte mot dem som får dem.

Vad man inte behöver mellan 2:a och 3:e Advent

Halsfluss. Inte för att det någonsin känns nödvändigt med halsfluss men just Luciaveckan känns verkligen helt fel. Mellan sjunde och åttonde efter Trefaldighet vore det kanske ingen hit men det vore 100 gånger bättre.

Men halsfluss -eller tonsillit som det står på medicinasken - har jag husomhelst. De sista dagarna har jag levt på te, yoghurt, penicillin och Piggelin, lyssnat på allt som finns att lyssna på på P1 (inklusive Plånboken och Dagens Dikt) och maratontittat på Grey´s Anatomy. Jag vill inte ens tänka på hur mycket extrajobb som greve Streptokocker har gett mina kollegor och fast jag VET att det inte är mitt fel känner jag mig ändå skamsen. Och lite förundrad över att människan är så funtad att hon kan lägga moraliska värderingar i att ha en bakterieinfektion i halsmandlarna...

Nåja, snart är det jul. Då brukar ingenting ordna sig men det blir i alla fall inte värre.

Goda föresatser

Saker jag som student trodde jag skulle ägna mina lediga måndagar åt:

1. Läsa teologiska böcker
2. Gå långa promenader
3. Simma många längder
4. Läsa andra kloka böcker
5. Lyssna på P1 medan jag lagar avancerad helyllig mat


Saker jag faktiskt gör på mina lediga måndagar

1. Läser episod-guider på nätet
2. Tittar på Grey´s anatomy på DVD (fyra avsnitt per dag...nästan i sträck)
3. Lyssnar på tysk 90-tals-pop på Youtube
4. Läser Amelia
5. Lyssnar på P1 medan jag halvsover

Men jag brukar faktiskt vara utvilad när tisdagen gryr...:-)

Andra Advent...

...och Guds rike är nära. Faktiskt är tvåan och fyran mina favoriter i advent. Jag vet inte vad det säger om min teologiska profil och jag bryr mig inte så mycket om det.

Firade högmässa i Sankta Ragnhild (i bänken, bredvid maken, vilket är ovanligt men inte desto mindre trevligt) och fick sjunga fina psalmer (103, 421, 110, 105, 108), höra en rejäl och god predikan (tredelad!) och bevittna hur ett ljus i adventsljusstaken i koret gick av och fortsatte brinna - på golvet - under hela nattvardsbönen. Vaktmästaren ställde sig dold bakom julgranen med ögonen på den lilla eldsvådan och så snart O Guds Lamm började gled hans diskret fram, släckte elden med foten och gick sedan lugnt tillbaka igen. Mycket proffsigt.

Åkte hem och förberedde eftermiddagens middag. En kvart innan gästernas tåg kom in, konstaterade jag att jag definitivt hade fått migrän. Inte så bra timing, men gästerna är migränister själva och visade stor förståelse för sin gråbleka värdinna. Efter att ha fått gå undan i mörker en stund, så blev det bättre igen och jag kunde ansluta mig till glassätandet. Aldrig är insikten om att nådens tid är nu som det där ögonblicket när det äntligen, äntligen släpper...

Gudsbevis

Du blir hysteriskt godissugen. Din man får en hel ask Toblerone (blandade smaker) i present av sina miniorer. Samma dag. Är inte det ett gudsbevis så vet jag inte vad som är det. Säg emot mig den som törs.

Önska önska runt i ring

Har blivit utmanad av Anna (typ) att skriva en önskelista.Så här fungerar det: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma.

Läsare med världssamvete ombeds notera att jag håller önskningarna på ett personligt och inomvärdsligt plan. Självklart önskar jag fred och rättvisa på jorden, brinnande väckelse, ett ödmjuk hjärta och Kristi återkomst i härlighet. Såklart.

1. Att familjen och vännerna får vara friska och ha det bra. (Härmas lite)

2. En miljöbil (utöver Skrapade Skodan, det skulle verkligen underlätta vardagen)

3. En Welsh Springer Spaniel (och en stark kärlek till hundar hos min man)

4. Linneprästskjortor från Maria Sjödin (nej, man borde inte tänka estetiskt om prästskjortor. Men tro mig, Clergy Collections buckliga syntet kan i längden få vem som helst att falla i fåfänglighetens träsk)

5. Presentkort på KNULP. (Alla skor jag behöver finns i den affären. Plus några till som jag inte behöver men kan köpa ändå)

6. En iPod/mp3 (och inspiration att med den i öronen promenera, gymma och åka pendeltåg)

Härmed utmanar jag Ebbas Mamma, Fru L och fru J, Karin LV, Lillstrumpan och Heléne att önska vidare

Fyraårsjubileum

Idag är det exakt och precis fyra år sedan vi flyttade till Mölnbo.

DÅ
...var huset smurfblått
...var maken pastoradjunkt i Östertälje
...gick jag på PIUS och vantrivdes till den grad att jag inte kunde äta fast föda.
...hade vi en rostig Skoda
...hade vi ingen katt
...var sovrummet prickigt och matsalen lila
...byggde de om på bron
...var det plusgrader och snöglopp
...var Abbes pizza den godaste någonsin

NU
...är huset rött
...är maken präst på plats
...är jag präst i Södertälje och äter allt.
...har vi en orostig Skoda
...har vi Misse Melanchthon
...är sovrummet grönt och matsalen vit
...bygger de om på bron
...är det plusgrader och regn
...är Abbes pizza den godaste någonsin

Ja, Mölnbo fortsätter att övertyga. Kommer det bara an på byn, bor jag gärna kvar fyra år till. Minst.

Ombytta roller

Innan ni ens tänker tanken - jag är FULLSTÄNDIGT medveten om hur hot- och våldsbilden gentemot homosexuella ser ut och den är en skam. Och jag håller inte helt med den norske biskopen om sexualitetens förhållande till prästvigningen.

Men jag reagerar ändå på den uteblivna mediereaktionen på hoten mot biskop Odd. Det står inte en rad på Kyrkans Tidnings hemsida. Dagen och TV4 har med det, men ingen annan tidning var jag kan se just nu (18.45). Googlar jag på biskopens namn får jag inte upp en enda svensk bloggpost.

Hade en biskop med motsatt uppfattning blivit mordhotad tror jag däremot att reaktionerna från både media- och bloggvärlden hade blivit helt annorlunda - de hade nämligen ägt rum över huvud taget. Då hade det talats om demokrati, om yttrandefrihet, om respekt för den enskildes trosuppfattning, om att det inte bara kan finnas en sanning. Och så vidare.

Men mörkermän är det inte så noga med, ett mordhot mer eller mindre är bara rätt åt dem. Eller?

Snöböner

Adventstiden fortlöper och det ösregnar. Inte för att det förändrar förberedelserna inför inkarnationens fest, men jag tycker det är SÅ tråkigt. Lillebror som hade tillbringat helgen i Lycksele rapporterade om snö och jag blev faktiskt avundsjuk.

Samtidigt har jag inte klimatångest. Inte än. Nog för att jag tror att forskningsresultaten är sanna, det är inte det. Samtidigt rapporterar äldre släktningar om tokmilda vintrar på 30-talet, jag minns regniga jular på 80-talet och det är länge sedan det (i Sörmland) var både en vit jul (2004) och en ordentlig snövinter (2005-2006) så även om det går åt fel håll så finns fortfarande den vanliga variationen med i spelet också. Så jag slutar inte hoppas på och be om snö än på ett tag. Kanske är det i-landsreligiositet att be Gud som snö men jag gör det ändå...

Någon annan hade otur den här gången.

Idag hände en sak som rent sannolikhetsmässigt nog egentligen skulle hänt mig. En sak som helt enkelt hade varit typiskt mig att råka göra. Nå, i alla fall. Personen ifråga (vars identitet jag skyddar lite grand så där) hade satt sin vigselring på sin klocka för att kunna tvätta sin hund om tassarna. Efter att ha gjort detta, tyckte hon att hon behövde kasta lite skräp i vedspisen i köket. Och började efter några minuter leta förbrilt efter klockan och ringen överallt i badrummet och hallen och köket...tills hon upptäckte dem när spisluckande öppnades för att lägga in mer ved. De hade helt enkelt följt med skräpet in. Klocka och ring bärgades med spiskroken, klockan är bortom räddning men ringen hann inte ens börja smälta.

Eftersom det slutade lyckligt, känns det lite skönt att det inte var jag som gjorde det. Den här gången.

Brunnsparken revisited

Youtube är underbart. Känner man sig lite nostalgisk någon kväll och drömmer sig tillbaka till högstadiet, så är det bara att söka och finna. Jag tror faktiskt att alla dessa tre låtar spelade minst en gång på avslutningsdiscot i Brunnsparken i juni 1995.

1. Another night, another dream

2. Big time

3. Vulnerable

Halshjälp

Köpte idag medicin till min fortfarande onda hals. Mucoangin fungerade precis som det utlovades på asken och mina stackars mandlar blev befriande smärtfria. Mindre befriande var väl att tungan och resten av munnen blev något bedövade eller snarare bortdomnade...

Favorit!

Lyssna på detta.

Hav tålamod, det finaste kommer efter två minuter!

Förkylda nonsensfunderingar

Idag mår jag bättre - ingen feber!! - men är ändå hemma för att inte smittas och för att inte få lunginflammation. Mellan 9 och 10 imorse ringde jag sisådär fem jobbsamtal men resten av dagen har jag bara tagit det lugnt. Fast jag måste ringa Fonus innan dagen är slut.

Man hinner tänka på en massa saker när man bara är hemma och förflyttar sig från sängen till datorn till soffan till tekokaren. Här är en liten lista på saker som slagit mig idag:

1. Mat går i perioder. Fick kyckling med curry av maken till lunch, som de hade lagat och ätit på hans Öppna Förskola. Insåg att det var jättelänge sedan vi åt kyckling med curry. När vi bodde i Uppsala åt vi det en gång i veckan, minst.

2. Äter man en clementin innan man dricker kaffe smakar det jättekonstigt även dagar som denna då man inte känner så mycket smak.

3. En del människor verkar sova hela tiden när de har feber. Jag kan inte sova alls då. Orättvist.

Sentimental? Jag????

Nej då, inte ett dugg. Inte alls. Verkligen inte!

Sjukling (igen)

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - jag har inte världens bästa immunförsvar. Under mitt pastorsadjunktsår hade jag halsfluss två gånger och magsjuka två och dessutom ett helt gäng förkylningar. Sedan jag kom till Södertälje har jag bara varit magsjuk två gånger men förkyld desto oftare. Och nu är det dags igen för feber och halsont. Med lite tur och en ask Ppanodil blir det såpass mycket bättre att jag kan gå till jobbet imorgon. Jag hoppas verkligen det, för jag vill inte vara sjuk.

Det är förstås jobbigt i sig att vara sjuk, men jag dessutom måste jag till min skam erkänna att jag tycker det är jobbigt att vara "en sån som har lätt att bli sjuk". Jag skulle vilja segla genom livet helt utan sjukdagar, aldrig ställa till en massa schematekniska problem för kollegorna och, aldrig behöva boka om samtal och möten och aldrig behöva oroa mig för om någon tycker jag verkar sjåpig eller arbetsskygg. Jag skulle väl helt enkelt vilja vara en övermänniska, antar jag och det vare sig går eller är någon bra önskning att gå runt med.

Jag har en snäll kollega som en gång när jag ringde och var magsjuk och febrig och hade ångest för att jag skulle haft en begravning, milt sa:

- Men vet du, präster kan också bli sjuka.

Det var balsam för en magsjuk själ, det. Och är fortfarande när jag tänker på det. För det är inte alltid det känns så självklart som det är.

Jag blir så trött

... på Skyltsöndag på Domsöndagen.

Kan inte november (hur onödig jag än tycker den månaden är) få vara november, advent vara advent och julen jul? På det här viset är man ju spyfärdig på rött, glitter och stjärnor innan det ens blivit lucia och får för sig att julen är slut i samma ögonblick som man vaknar på juldagen.

...på folk som påstår att lite otrohet är bra för förhållandet.

Även om just den här artikeln menar att man ska börja arbeta på det förhållande man har redan vid minsta frestelse till annat, så finns det alltför många som hävdar att otrohet inte bara är OK, utan tillochmed nyttigt. Jag menar, hur vet man det i förväg? Och vem är det som hävdar det? Jag skulle inte tro att sådana utsagor i allmänhet kommer från den bedragna parten. Och dessutom står det väl inte Du ska inte begå äktenskapsbrott av en slump. Otrohet är fel oavsett vilka effekter den får. Men det är att komma med ett färdigt svar och att nedvärdera den subjektiva upplevelsen framför en objektiv sanning, så det är ett förkastligt ställningstagande, antar jag.

Morr.

Lördagsmys

Efter lövbiff och potatiskroketter med rödvinssås har vi avnjutit ännu ett lyckat videobutiksresultat:

Little Miss Sunshine.

Den är svår är beskriva, men om man gillar Folkabussar, Proust och chokladglass och ogillar skönhetstävlingar, framgångsstrategier och Nietczhe, så är den en fullträff. Vi skrattade så vi tjöt i soffan.

Rekommenderas!

Några av alla bloggar jag läser med extra intresse:

Biblioteket i Amarout - om litteratur, historia och samtid. Alltid lika stilistiskt imponerande


Prästerik - klokt, uppbyggeligt

Hosanna - bråddjup och asgarv, samhällskritik och hudvård - inget är Hosanna främmande!

Särskrivningar

Om man läser min bloggrubrik, kan man få för sig att den innehåller en omedveten särskrivning. Men det är inte så - titeln på bloggen avser en stor syster, inte en storasyster. Varför vet jag inte riktigt och inte vilken skillnaden är, men jag har inte skrivit isär det för att jag inte vet hur storasyster stavas på svenska. Bara så ni vet.

Domsöndagen närmar sig med stormsteg...

... och inte har jag skrivit någon predikan än. Men jag börjar få till en början i huvudet och har liksom en känsla (det där lät riktigt flummigt, ursäkta mig) för helheten, så det ska nog kunna bli något imorgon. Jag är ledig och kan ägna dagen åt att skriva lite i taget, så det ordnar sig nog.

Idag har jag firat veckomässa i bänken, alltså inte tjänstgjort själv utan gått dit ändå. Typiskt en sådan sak som man tänkte som prästkandidat att "det är bara att göra" men som alltför sällan blir av. Och när jag nu kom mig för, insåg jag hur viktigt det är (för mig i alla fall) att ha ett gudstjänstliv som pågår även utanför min egen tjänstgöring. Det handlar inte bara om att få egen påfyllning och vila, utan faktiskt om trovärdighet och perspektivbyte. Dessutom är det lärorikt att se sina äldre kollegor i aktion och höra deras psalmval - idag sjöng vi två som jag aldrig hört förut.

Så till sist, här är mera av min käre pappa.

Jag borde...

..egentligen skriva mer om viktiga saker, tänker jag ibland. Om teologi, om Gud, om politik, om djupa livsfrågor. Men jag kommer inte på något och gör jag det så blir formuleringarna bara fel.

Så, i väntan på Domsöndagspredikan...tar vi en lista till. Denna är, liksom den förra, lånad hos en annan Mölnbobo.

Vad gjorde du för tio år sedan?
Gick i trean på gymnasiet, pluggade som en gnu och längtade bort.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Tja, det måste ha varit en tisdag, så jag jobbade väl, antar jag. Tisdagar brukar betyda telefonsamtal, sammanträden och skrivbordsjobb.

Fem snask du gillar:
Saltlakrits, dillchips, rostade kikärtor, Daim och vit choklad.


Fem sånger du kan hela texten utantill på:
Nu vet jag att jag är världens nörd men here we go: Blott en dag, Tryggare kan ingen vara, Jesus är min vän den bäste, Härlig är jorden, Bred dina vida vingar.

Vad skulle du göra om du var miljonär?
Ingen aning. Kanske äga ett eget hus, eller i alla fall kakla badrummet och ha en diskmaskin. Och ett fett autogiro till Lutherhjälpen.

Fem saker du gillar att göra:
Sjunga, fira gudstjänst, läsa, bada, umgås med vänner och familj

Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Latex-Lack-och-läder, tröjor som visar magen, leopardmönstrade kläder, nitbälte, Västgöta-Textil-kläder.

Fyra favoritsaker:
Datorn, mobilen, vetevärmaren och köksspisen

Fem personer som jag gärna vill se göra den här utmaningen:
Ebbas Mamma, Prästfruarna, Kantorn, Blyger och Lillstrumpan

Kolla in farsan alltså...

...han har lärt mig allt jag kan (typ) och här skriver han som vanligt viktigt och riktigt:

Tänk om man ändå kunde ha det så här...

En högkyrklig flickas dröm...titta får ni se:

Lutherpucko

Eucharistic theology created with QuizFarm.com

You scored as Luther You are Martin Luther. You'll stick with the words of Scripture, and defend this with earthy expressions. You believe this is a necessary consequence of an orthodox Christology. You believe that the bread and wine are the Body and Blood of Christ, but aren't too sure about where he goes after the meal, and so you don't accept reservation of the Blessed Sacrament or Eucharistic devotions. Luther 81% Orthodox 75% Catholic 75% Calvin 25% Zwingli 6% Unitarian 0%

Lista igen (söndagskväll...)

ALLMÄNT.
1. Vad heter du? Miriam Henrietta Klefbeck
2. Vad skulle du vilja heta ifall du själv fick välja? Vet inte. Kanske Mirjam Emma Henrietta
3. Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig? Linda övervägdes. Och Martin Torgny
4. Vilket stjärntecken är du? Jag är inget stjärntecken, jag är kristen. Men OK, vattuman.
5. Vilken årgång är du? 79:a.
6. Var bor du? Mölnbo
7. Bott utomlands? Nix
8. Flyttat antal gånger? 8
9. Var skulle du vilja bo? I en stor prästgård någonstans i Sörmland eller Småland
10. Yrke? Präst


UTSEENDE.
1. Hur lång är du? 1.61,5
2. Hur mycket väger du? Ingen aning. Har inte vägt mig sedan 1999.
3. Hårfärg och frisyr? Just nu mörkbrunt, page som behöver klippas
4. Ögonfärg? Ljusblå
5. Mest nöjd med? Håret, ögonen, munnen
6. Minst nöjd med? Min obefintliga midja och mina fula eksem på benen
7. Skostorlek? 37-38
8. Glasögon? Nej, men jag borde nog börja med det
9.Har du några piercingar/tatueringar? Hål i öronen.

FAVORITER.
1. Filmer? Breaking and Entering, Shooting Dogs, Fader Amaros synder
2. Låtar? Varierar, men folkmusik, visor och skramlig tjejrock är alltid bra
3. Årstider? Alla utom mars och november
4. Mat/dryck? Sushi/Julmust
5. Djur? Hundar och katter
6. Färg? Grönt
7. Parfym? DKNY Delicious
8.Tv-program? Grey´s anatomy
9. Sysselsättning? Sjunga, fira gudstjänst, se på film, promenera, läsa

KLÄDER.
1. Vad använder du just nu för jacka? Svart halvlång med huva från Åhléns
2. Vad använder du just nu för skor? Svarta stövlar med snörning
3. Favoritfärg på kläder? Det blir mycket svart i min bransch :-)
4. Vilka kläder skulle du vilja ha just nu? Mjuka svarta stretchjeans och ett par svarta kängor
5. Favoritaffärer? Gudrun Sjödén, NoaNoa, H&M, Indiska
6. För ungefär hur mycket köper du kläder för i månaden? För mycket. Kläder är min last.
7. Vad har du för byxstorlek? 42/44
8 Vad har du för tröjstorlek? 44

BLANDAT.
1. Vad heter din morfar? Han är död, men han hette Eric Jonsson eller (oftast) Eric-i-Kårarp
2. Var har du i din jackficka just nu? Nycklar, trasig reflex, ett soggigt kvitto
3. Vad är du beroende av? Gud, kärlek, kaffe och sushi
4. Vilket land kommer du i från? Sverige.
5. Vad tror du på? Jesus,Gud och Änglarna
6. Vilken religion tillhör du, om du nu tillhör någon? Kristendomen
8. Vad köpte du senast? Bensin
9. Har du nåt husdjur? Ja, Misse Melanchthon
10.Vad bor du i? En hyrd villa

PRYLAR.
Plånbok: Brun, rejäl börs som jag fått av svågern och svägerskan när jag fyllde 27
Tandborste: Ljusblå nere, röd uppe.
Smycken: Vigselringar, flätat tennarmband och ibland mormors förlovningsring
Solglasögon: Bara om jag kör bil och oftast inte då heller. Äger inte ens några.
Underkläder: Vita eller svarta, inte helt sällan med Hello Kitty på...något roligt ska en mörkerkvinna ha...

Hur gammal är jag EGENTLIGEN?

Rolig grej! Jag är nästan lika mycket tant som jag är vuxen. Måste vara mina - numera överfärgade - gråa hår och min fäbless för korsord som gör det...

Barn:
( ) jag älskar tv-spel
(x) min favoritglass är dajm
( ) jag föredrar hårda paket
( ) jag bor hemma hos mina föräldrar
( ) jag tycker om tecknade filmer
(x) min favoritsylt är jordgubb
( ) jag tycker att pussar är äckligt
( ) jag tycker att tobbe trollkarl är rolig
( ) jag vet inte vad "sitt still" betyder
( ) jag har ett gosedjur i sängen
Summa: 2 / 10



Tonåring:
( ) jag svär ofta
( ) jag festar minst en gång i månaden
( ) jag tycker det är coolt att bli full
( ) Jag har finnar
( ) jag ogillar barn
( ) jag önskar mig pengar i födelsedagspresent
( ) jag har en kondomsamling
( ) jag kan inte vistas ute utan smink
( ) jag ogillar ansvar
( ) jag sover helst längre än till kl 11 på morgonen
Summa: 0 / 10



Vuxen:(X)
(x)jag vill ha/har barn när jag blir stor!
(x) jag tittar alltid på aktuellt
(x) jag önskar mig saker till hemmet
(x) jag vaknar kl 8-9 utan väckarklocka
(x ) jag tycker om äggula
(x) jag är gift
( ) det bästa med julafton är att släkten samlas
( ) jag tittar alltid på melodifestivalen
( ) när jag lyssnar på radio så hör jag på p4
(x) jag storhandlar
Summa: 7 / 10

Tant:
(x) jag tycker om att lösa korsord
(x) jag har gråa hår
( ) jag har mycket rynkor
(x) jag lagar mat varje dag
( ) jag bjuder bara hem folk om det är riktigt städat hemma hos mig
( ) det första jag kollar efter i tidningen är dödsannonserna
(x) jag förstår mig inte på dagens ungdomar
( ) jag har barnbarn
(x) jag blir gladast av mjuka paket
(x) jag tycker om kokta grönsaker


Summa: 5 / 10
Barn = 2
Tonåring = 0
Vuxen = 7
Tant = 6

Anna började, jag fick det av Karin, nu är det DIN tur!

Vill ni se något sött?

Titta då in i Kaplansgården eller hos Ebbas Mamma så får ni ser mer av vår bedårande guddotter!

TV-historia

Bilden kommer från www.expressen.se

Fullständigt obetalbart ögonblick i Doobidoo igår: Electric Banana Band dyker upp bakom ryggen på Anne-Lie Rydé och Markoolio, som är laddad till tusen men inte kommer ihåg en enda låt, får fullständigt panikslaget ur sig ett enda ord:

- Banan.

Öppet brev till rekvisitörerna på SVT

Till de(n) det vederbör:

En präst i Svenska Kyrkan, en sådan som gestaltas i t.ex. Andra Avenyn (karaktären Dennis Hellström), klär sig till vardags i en prästskjorta i svart, blått, grått, vitt eller (i sällsynta fall) randigt, rutigt eller hawaiimönstrat. Det finns dock två färger en präst aldrig använder på sin ämbetsskjorta och det är lila och grönt.

En karismatisk frikyrkopredikant i en liten fristående församling, en sådan som gestaltas i karaktären Jakob i Predikanten, har för det mesta kläder som vi kan kalla civila eller vanliga, alltså ingen präst/pastorsskjorta alls och framför allt inte en lila.

Varför då? Jo, för att lila/vinröd är en färg förbehållen biskoparnas skjortor. Och om ni bemödat er att göra den allra minsta research, till exempel genom att ringa en valfri pastorsexpedition ellr slå på "prästskjorta" på Wikipedia, så hade ni sluppit två riktiga bloopers i era stora dramaproduktioner.

Att vara vuxen är att ta ansvar för sin omognad

Ungefär så uttryckte sig en av mina läsare i en kommentar här i bloggen för inte så länge sedan. Det var väldigt klokt, tycker jag.

Och dessutom uppbyggeligt att minnas när de där hysteriska dagarna kommer, när alla oförutsedda händelser händer, när alla eventualiteter blir auktualiteter, när alla ens medmänniskor behöver vill ha hela uppmärksamheten och all kraften - medan man själv skulle föredra att ligga i soffan och käka godis, alternativt lägga sig på golvet och sparka och skrika.

Så när de där dagarna kommer behöver man inte skämmas för det man egentligen, i sitt inneboende treårings- eller trettonåringsjag skulle vilja. Man behöver bara ta ansvar för att låta bli. Eller i alla fall för att spara sig tills man kommer hem. Och be all trösts Gud om hjälp och styrka att klara av det.

Dagens fniss...

Inte slakta Mumin!

Min gästande pappa berättade i morse att det i Finland nyligen varit en inte helt liten uppståndelse kring en kåserande/satirisk text, som (ingående) beskrev slaktandet och ätandet av Mumintroll som en finsk familjetradition som gjordes varje år. Detta skändande av nationalsagofiguren togs inte alls väl emot.

Det kanske är lätt som svensk att skratta åt våra grannars upprördhet. Men låt oss föreställa oss folkstormen om det publicerades och spriddes en text om hur Pippi Långstrump får slut på guldpengar och säljer Herr Nilsson till medicinska experiment. Den skulle förmodligen bli minst lika kraftfull...

Om olika sorters rädslor

Var med om en ganska otäck incident på jobbet idag, vilket har fått mig att reflektera lite över hur rädsla fungerar.

Jag är generellt en ganska räddhågsen person som oroar mig mycket för mer eller mindre sannolika saker som "skulle kunna hända". Jag är rädd för fåglar, för cancer, för att hjulen på bilen ska lossa och ramla av och/eller att bilen ska brinna upp. Jag är rädd för konflikter, för gränslöshet och för tandläkaren. Och ingen av dessa rädslor tror jag att jag är speciellt ensam om - det skulle vara fåglarna då kanske.

Men det intressanta i sammanhanget är att det mesta av våra rädslor tar vi ut i förskott. Det mesta av det vi fruktar händer inte, eller så undviker vi det. Rädslan tjänar oss, den skyddar oss från risker och ger oss ett visst mått av ödmjukhet inför livet. Samtidigt hindrar den oss från att göra saker som vi vill och saker som vi borde göra, den kan göra våra liv mindre.

I de där andra situationerna, när det verkligen blir farligt på riktigt, då är det däremot inte alls alltid man blir så rädd. Man kan befinna sig i de mest dramatiska situationer och inte ens bli lite skärrad. Antingen för att man inte fattar vad som sker, eller för att Gud helt enkelt skickar en ängel eller en dos självkontroll eller vad det nu är för att man ska klara sig igenom. Rädslan, den kommer efteråt, när det inte är farligt längre och man inte behöver allt sitt fokus för att reda ut situationen.

Det är en sinnrik del av skapelsen att det fungerar så här. Men lite underligt känns det, att jag lagt ned säkert 100 gånger mer av min tid på att vara rädd för saker som aldrig någonsin kommer att ske, än vad jag var rädd idag, när något riktigt farligt faktiskt nästan hände.

Bredd

Idag kom min senaste skivbeställning. Lily Allens LDN och Adolf Fredriks Bachkör som sjunger psalmer. Det gäller att ha bredd...

Ännu mera 90-talsnostalgi

Det är svårt att få nog när man väl börjat minneskavalkaden. Eller vad säger ni som också var tonåringar på 90-talet om följande modeminnen:

Scrunchiesarna - dubbelt så mycket tyg som resår, ju fluffigare desto bättre. Jag hade en vinröd som var väldigt bra. Försöker minnas när de gick från trendiga till töntiga, men det är svårt att minnas.

Levis 501:or med uppsprättad och uppklippt fåll så att nederdelen på byxorna täckte större delen av skorna. Jag hade tur, för även om mamma hade invändningar så hade hon vare sig tid eller lust att laga jeansen.


Stor herrskjorta, nedstoppad och uppdragen så det bildades ett stor fluff runt midjan. Jag hade tur, för min pappa var en slipspappa och hade sålunda många skjortor. Och han lånade faktiskt ut dem utan att protestera alls, vad jag minns. Fast den grönrandiga fick jag bara ha vid speciella tillfällen.


Rutig flanellskjorta med tunn polotröja eller farfarströja under. Eventuellt, om man var rebellisk, kunde man klippa av skjortans ärmar.


Nike-skor. Vita, med en blå vinge skulle det vara. När alla mina kompisar var samlade kunde det stå fem-sex par i hallen. Man skulle snöra dem på ett speciellt sätt så man inte behövde knyta och knyta upp dem.

Dr Martens. Först var de med stålhätta trendigast, sedan, framåt 95-96 skulle de vara utan. Mina var vinröda, utan stålhätta.

Over-knee-trenden. Runt 1995 skulle alla ha knästrumpor. Och sedan, plötsligt, hade ingen det.


Mjuka, lätt triangelformade ryggsäckar som skulle bäras så långt ned på ryggen som möjligt. Min var skotskrutig, vill jag minnas.


Championtröjorna. I den gemensamma skolkatalogen för alla högstadieskolor i hela Örebro kunde man räkna till nästan 100 stycken. Min var mörkgrön, en hett åstundad 15-årspresent. Tack mamma för att du förstod!

När jag var liten...

Maken och jag har haft besök av vår vän K och hennes pojkvän som också med fördel kan kallas för K. Vi har pratat en hel massa och ett samtalsämne som passerade, var det att vi lever i utveckling. Saker ändrar sig och man behöver inte ha levt så vansinnigt länge för att märka av det.

Till exempel: 1992 var jag tretton år. Då åt jag tacos för första gången och detta var MYCKET exotiskt.

Vi hade även två stycken telefoner med petskiva hemma, vilket på intet sätt var onormalt.

Jag hade aldrig hört ordet e-post, ej heller orden chatt, sms, dvd eller informationssamhälle.

Fenomenet dokusåpa fanns inte och det skulle gå tre-fyra år innan den första samkönade kyssen utväxlades i Rederiet.

Hamburgarna på McDonalds serverades i färgade frigolitaskar

Den populäraste KU-mässa-psalmen var 398 - "tid då murar ska falla..."

Ja, ack, så gammal man har blivit. Jag har till och med (vaga) minnen av 1942 års kyrkohandbok och de där gröna kvadratiska psalmböckerna man hade strax innan 1986:an togs i bruk - Psalmer och Visor tror jag de heter.

baka baka liten kaka

Facebook ger mig nya meningslösa sysselsättningar varje dag. För dagen - dekorera virtuella pepparkakor. Här är några smakprov:

Äntligen en bra film

Vi har haft otur i videobutiken på sistone. Först - för kanske en månad sedan - hyrde vi The good German, som jag trodde skulle vara fin och svartvit och snygg, men som visade sig vara elak och äcklig och allmänt seg. Nästa gång fick maken välja och vi kom hem med Syriana, som för all del var helt OK men så omständlig att den inte höll för fredagsmyset - jag somnade efter en halvtimme. Tredje försöket förra veckan gav oss The Wicker Man, en thriller med Nicholas Cage som måste ha hoppat på projektet i ren desperation. Tag ett stycke desillusionerad polis, ett ömatriarkat som odlar bin och krydda det hela med våld- och sexritualer så har du en riktig soppa.

Men idag lyckades vi alltså bättre: Breaking and Entering med Juliette Binoche, Jude Law och Robin Wright Penn. Jag tänker inte förklara intrigen för då verkar det så banalt, men se den vad ni gör! Snarast!

Nytt år, nya konfirmander, nya frågor

För nästan precis ett år sedan, innan jag for iväg på höstlovsläger med konfirmanderna, besvarade jag detta frågeformulär. Idag, när jag precis kommit hem från motsvarande läger, låg formuläret i min inbox. Så, här är 2007 års svar. Intresserade får gärna jämföra med förra årets, leta i Historiken under oktober 2006.

1. VAD HETER DU?
Miriam Henrietta Klefbeck

2. VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
Gråsvarta, vida Gudrunbyxor. Mina "hemmabraxar".

3.VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?
Datorn som susar, Nyheterna som hörs från vardagsrummet.


4.VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL?
Hade ljusspår, lägermys och kvällsandakt med mina konfirmander, konfirmandassistenter och ledarkollegor på Alphyddans Lägergård.


5. VAD VAR DET SISTA DU ÅT?
Lösgodis som maken köpt för att vara beredd på Bus-eller-Godis-barn.

6. HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU?
LIte regnigt

7. DEN SISTA PERSONEN DU TALAT I TELEFONEN MED?
Martin

8. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?
Om han ser snäll ut

9. GILLAR DU PERSONEN SOM SKICKADE DETTA TILL DIG?
Ja!!

10. HUR MÅR DU IDAG?
Trött, ont i halsen, nöjd med lägret, harmonisk inför resten av veckan = helt OK

11. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
Apelsinjuice

12. ALKOHOLBASERAD FAVORITDRYCK?
Glögg

13. FAVORITSPORT?
Jag tycker inte om sport av princip.

14. HÅRFÄRG?
Mellanbrunaktigt nånting

15. ÖGONFÄRG?
Blå

16. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?
"Dagen ska åter ny, stiga ur rosig sky...." soluppgång om vintern

17. SYSKON Å DERAS ÅLDER?
Eric, 24 (milde Moses, så stor han har blivit)

18. FAVORITMÅNAD?
December

19. SENASTE FILMEN DU SÅG?
The Wicker Man

20. FAVORITDAG PÅ VECKAN?
Söndag

21.FAVORITHOBBY
Läsa

22.ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON?
Det var länge sedan jag hade anledning att göra det, men på den tiden var jag nog för blyg.

23. FAVORITLÅT(ar)?
O Gud all sannings källa (Adolf Fredriks Bachkör), Två Tungor (Sofia Karlsson), Friday Night (Lily Allen)

24. SOMMAR ELLER VINTER? Vinter

25. KRAMAR ELLER KYSSAR?Kramar

26. VILL DU ATT DINA VÄNNER SKA SVARA?
Jag blir glad för alla som antar utmaningen.

27. VEM ÄR DET STÖRST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?Ingen aning.

28. VEM ÄR DET MINST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
Martin

29. HUR BOR DU?
Hyrd villa i litet samhälle på landet. Två rum uppe, två rum nere, kök, badrum och massor av hallar.

3o: VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER?
Deckare, romaner, postillor, bibelkommentarer, biografier

31 HUR SER DIN MUSMATTA UT?
Prickig

32 FAVORITSPEL?
Alfapet och Boggle.

33 KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN?
Nej. Men jag lever ett gott och rikt liv ändå.

34 KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
Jag fattar fortfarande inte vad som menas med korsa. Jag kan blinka med ett öga i taget, jag kan korsteckna mina och andras ögon med fingrarna men jag kan inte skela.

35 ÄR DU ROMANTISK?
Ja.

36 SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?
Ja, fast det är mer eller mindre påtagligt beroende på dagsformen.

37. VAD SKA DU GÖRA IMORGON?
Gå på kontraktskonvent i Hölö, packa upp efter lägret, träffa min svägerska och se Luther på Mölnbo Bio.

38. VAD ÄR KLOCKAN JUST NU?
22.25

Lägerdags!

Imorgon är det dags för konfirmandläger igen. Mitt arbetsrum är fullt med saker som ska packas in i tjänstemoppen, alla konfirmander ska ha nåtts av påminnelse-sms, jag ska definitivt packa ned gummistövlarna och måtte alla element på Alphyddan fungera!

Av alla sorters adrenalin, är pre-läger-adrenalin bland de bästa!

Ljudspaning från insidan

Även om jag förstår om er önskan att läsa om mina kroppsvätskors rörelser är något begränsad...så måste jag skriva om detta:

När bihålorna är svullna och fulla med äckel, vilket är fallet med mina just nu, händer det ibland att äcklet rör lite på sig och svullnaden släpper efter lite. Och då klickar och knorrar det i kinden, strax nedanför ögat. Ett helt unikt ljud och en rätt lustig känsla.

För övrigt mår jag bättre. Smärtan är så att säga ersatt med ljudeffekter.

Sunk-sjuk

När den här bilden togs var jag inte heller på topp...

Jag är precis lagom sjuk för att livet ska bli jobbigt - men samtidigt inte sjukare än att det ska bli riktigt rastlöst att ligga i sängen. Tillräckligt sjuk för att bli riktigt grinig, men inte tillräckligt sjuk för att det ska kännas legitimt synd om mig. Sniff. Idag är jag riktigt ynklig.

Ont i huvudet, ont i kroppen, ont i bihålorna, lite snuva, munblåsor, varm i ögonen - men ingen feber, inget halsont, ingen hosta. Förvisso skönt att det går att kontrollera med Panodil Zapp (världens bästa grej, fungerar på en gång) och att det inte är värre, men samtidigt frustrerande att det inte kan bryta ut ordentligt så det går över. Har varit hemma under eftermiddagen och funderar på att stanna hemma även imorgon även om det ger mig Dålig-Flicka-Ångest. Ska på konfirmandläger på tisdag och då måste jag vara mer i form annars blir det inte kul - vare sig för mig eller för konfirmanderna eller för mina medledare Å och A .

Sådana här dagar är det gott att minnas att Gud är barmhärtig och nådig.