Andra Advent...

...och Guds rike är nära. Faktiskt är tvåan och fyran mina favoriter i advent. Jag vet inte vad det säger om min teologiska profil och jag bryr mig inte så mycket om det.

Firade högmässa i Sankta Ragnhild (i bänken, bredvid maken, vilket är ovanligt men inte desto mindre trevligt) och fick sjunga fina psalmer (103, 421, 110, 105, 108), höra en rejäl och god predikan (tredelad!) och bevittna hur ett ljus i adventsljusstaken i koret gick av och fortsatte brinna - på golvet - under hela nattvardsbönen. Vaktmästaren ställde sig dold bakom julgranen med ögonen på den lilla eldsvådan och så snart O Guds Lamm började gled hans diskret fram, släckte elden med foten och gick sedan lugnt tillbaka igen. Mycket proffsigt.

Åkte hem och förberedde eftermiddagens middag. En kvart innan gästernas tåg kom in, konstaterade jag att jag definitivt hade fått migrän. Inte så bra timing, men gästerna är migränister själva och visade stor förståelse för sin gråbleka värdinna. Efter att ha fått gå undan i mörker en stund, så blev det bättre igen och jag kunde ansluta mig till glassätandet. Aldrig är insikten om att nådens tid är nu som det där ögonblicket när det äntligen, äntligen släpper...