Idag är det exakt och precis fyra år sedan vi flyttade till Mölnbo.
DÅ
...var huset smurfblått
...var maken pastoradjunkt i Östertälje
...gick jag på PIUS och vantrivdes till den grad att jag inte kunde äta fast föda.
...hade vi en rostig Skoda
...hade vi ingen katt
...var sovrummet prickigt och matsalen lila
...byggde de om på bron
...var det plusgrader och snöglopp
...var Abbes pizza den godaste någonsin
NU
...är huset rött
...är maken präst på plats
...är jag präst i Södertälje och äter allt.
...har vi en orostig Skoda
...har vi Misse Melanchthon
...är sovrummet grönt och matsalen vit
...bygger de om på bron
...är det plusgrader och regn
...är Abbes pizza den godaste någonsin
Ja, Mölnbo fortsätter att övertyga. Kommer det bara an på byn, bor jag gärna kvar fyra år till. Minst.
6 kommentarer:
...och när blir bron färdig? *ler*
Hosanna
Oj, upplevde du det det så otrevligt på Pius?!
...och bron blir typ aldrig färdig. Just nu asfalterar de i ösregnet.
...och ja, så otrevligt var PIUS. Om jag fick välja mellan en vecka där och en rotfyllning, skulle jag ta två rotfyllningar. Jag spydde av stress varje morgon i en hel månad.
Det är sånt som gör att man verkligen längtar efter dagis... eh... Pastis, menar jag...
Kanske skulle ta en extra examen, bara för att jag kan?
Prästkandidaten: Vi kan ju hoppas att det är bättre i Lund.
Och tillägger för säkerhets skull att det faktiskt fanns bra saker också på PIUS - en strålande undervisning i själavård, massor med trevliga och kloka kursare och en väldigt snäll husmor.
Skicka en kommentar