Förlorad och återfunnen

Tillbaka!

Jag trodde länge att min klocka var förlorad för alltid, sedan jag för att roa min guddotter tog den av mig i Kila kyrkoruin på midsommardagen och sedan liksom inte mindes att jag haft den efter det. Det vore i så fall inte första gången - jag tror jag haft bortåt tjugo klockor sedan jag fick min första (givetvis rosa) klocka när jag var sex år. Så jag har genomlevat sommaren utan klocka, tittat lite förstrött på klockor i skyltfönster och tänkt att det ändå inte är någon idé när jag uppenbarligen inte klarar av så basala saker som att hålla reda på ett armbandsur.

Men igår kväll, när jag skulle gå och lägga mig, påpekade maken att det fanns något till mig på byrån. Och där låg den, min fina, fina Hello Kitty-klocka! Den hade inte alls blivit kvar i ruinen, utan istället hamnar mellan en massa tidningar på nattygsbordets undre hylla. Det är tur att det finns någon i familjen som är bra på sakletande!