Det fanns en massa farliga saker förut som inte är farliga längre. Att bada direkt efter maten till exempel. Jag vet inte hur mycket kvalificerad badtid jag tillbringat på strandfiltar och tittat på vattnet istället för att plaska i det, eller trampat runt hemma och väntat ut den där timmen som skulle gå - allt för att inte få kramp, sjunka och dö. Nu för tiden badar jag oavsett vad jag ätit innan och jag har aldrig fått kramp och sjunkit hittills. Och nu är jag ändå bra mycket otympligare än jag var då.
Ägg var också farligt när jag var liten, åt man fler än två i veckan kunde man dö av kolesterol. Inte för att jag riktigt viktigt vad kolesterol var för något, men det lät farligt så jag ransonerade lydigt mitt äggätande. Nu däremot säger GI-experten att det är helt OK att äta fyra ägg - om dagen!
Och så var det lakrits, som enligt vissa källor skulle vara cancerogent och därmed dödligt. Därför fick jag först ingen, och sedan ytterst begränsat med lakritsar i mina godispåsar, och tråkig, söt lakrits istället för god, salt. Jag fann mig motvilligt, men så fort jag bestämde över mitt eget godisintag och dessutom läste på lite, blev mina godisvanor nästan kolsvarta. Nu brukar jag blanda ut saltlakritsen med lite choklad, men får jag bara välja en godis, är det helt klart en Salt Sill. Eller en Djungelvrål. Utan någon tanke på cancer...
Sedan var det det där med Wash-and-Go. Pionjären bland schampoo-och-balsam-i-ett-produktuerna, som hade glassiga reklamfilmer, gröna flaskor och som luktade lite övertydligt gott. Använde man det kunde man börja tappa mycket mer hår än man skulle, bli partiellt skallig och detta var ett öde värre än döden. Detta var allmänt känt, åtminstone bland mellanstadiebarn i Örebro vid 80-talets slut och vi undvek det noggrant. Mamma hade dock ett visst mått av dödsförakt och ibland, när allt annat schampoo var slut, fick jag också ta chansen. Och håret satt kvar liksom livhanken.
Jag undrar vilka av dagens faror som kommer vara ofarliga om femton år. Transfetterna? Kolhydraterna? Kärnfamiljen? Det är bara att vänta och se. Jag tänker äta lakrits och bada så länge. Även om Wash and Go faktiskt luktar rätt illa....
2 kommentarer:
Det konstiga är att vi tydligen är ganska ensamma i världen om att gilla saltlakrits.
Synd om dem, så mycket mer över till oss!
Med visst dödsförakt lever jag kvar i kärnfamiljen. Spänningen stiger ;)
Skicka en kommentar