Att vara präst är på flera sätt ganska svårt att definiera, det är mycket både-och över det. Prästen är Guds tjänare OCH församlingens tjänare, både var för sig och i ett eftersom församlingen är Kristi Kropp. Prästen representerar Jesus inför församlingen och församlingen inför Gud.
Rent praktisk är det dessutom så att du använder din röst, dina formuleringar och ibland hela din personlighet för att förmedla det som du är kallad och avskild att ge ut. Prästen skriver predikan - lägger ut Guds ord med hjälp av sin utbildning, sin kontext (vad man än tycker om det ordet...) och sin erfarenhet. Samtidigt - det är Guds Ande som skapar tro, ger tröst och väcker till omvändelse. Om prästens ord utlöser det, så är h*n inte mer än en kanal. Prästens uppgift är att hålla kanalen fri från skräp som stoppar upp och förgiftar. Det görs bäst genom bön och självrannsakan.
Samma sak vid sakramentsförvaltningen - hur innerlig din röst än är i instiftelseorden, hur mycket du än ler mot dopbarnet, hur mycket närvaro du än signalerar - det som ges ut kommer inte från prästen utan från Gud. Prästens uppgift är återigen förmedlingens. Det du ger ut är inte ditt eget, det är Guds.
Att tänka så här kan kanske i värsta fall bidra till lata, opersonliga präster som bara läser innantill, kommer med standardiserade svar och beter sig otrevligt mot folk. I bästa fall kan det bidra till ödmjukhet, lugn och prestigelöshet och motverka både hybris och utbrändhet. För när du inser att jag måste inte ösa ur mitt eget liv hela tiden - jag har hela kristenhetens samlade erfarenhet att tillgå, det är inte jag som ger ut utan Gud, som också är min Herre och Far, då kan du vila i det du har tagit emot och ge det vidare till dem du är satt att tjäna. Du måste inte, ska inte, leverera eget material varje dag - det kan räcka med att inte vara ett hinder för leveransen!
3 kommentarer:
Verkligen!
Tack! Mycket goda ord.
Liza
Tack, Miriam!
/L från Facebook
Skicka en kommentar