måndag, april 21, 2008

Falstaff frågar

I kommentarerna till min post om den Yttersta Domen ställer Falstaff en fråga till dem som inte delar min syn på saken - han är nyfiken på hur de ställer sig till samma ämne. Och det är jag också, så svara gärna, antingen i kommentatorsfunktionen eller i eventuella egna bloggar.
Här kommer en säl till så länge. Jag tror det finns sälar i himlen!




I

2 kommentarer:

Marta Axner sa...

Hmmm, känner att det där var en passning till (bl a) mig. Och jag vet inte om jag kan göra den här frågan rättvisa på ett så begränsat utrymme som en bloggkommentar.

För det första vill jag säga att jag i all teologi, men allra särskilt i eskatologiska frågor, inte tycker det är så intressant att avgöra vilka punkter någon annan har fel på. DÄremot så framträder olika saker som viktiga, beroende på vilekt perspektiv eller ur vilket ljus man väljer att se saker. Om de yttersta tingen kan vi inget veta säkert, därför tänker jag inte säga att jag är säker på att Miriam har fel. Däremot att jag har en annan utgångspunkt och tycker att andra saker är viktiga.

För mig är den avgörande punkten för att landa i en inklusivistisk syn (=att frälsningen sker genom kristus, men finns för alla människor) närmast religionsfilosofisk. Om försoningen genom kristi död och uppståndelse inte försonar hela världen med Gud, så är den inte fullkomlig. Hur kan en människas val grundad på ofullstänidg kunsnkap vara starkare än Guds seger över döden?

Jag tror att det blir en dom, att vi alla kommer att få stå till svars inför Gud. Jag tror också att jag efter döden kommer att få se min otillräcklighet "såsom i en spegel". Min bästa litterära bild för den yttersta domen är ur Liftarens guide till galaxen, där någon uppfinner en maskin där den som kliver in där ser sig själv och sin betydelse i relation till hela universum, och alla (utom Zaphod Beeblebrox) som kliver in där dör för att man inte klarar av att se sin litenhet. Jag tänker mig nog yttersta domen ungefär så, att man får se i klarhet sin egen litenhet och beroende av Gud. Och i det läget, vem kan annat än att sätta sin lit till Jesus? Så, jag skulle väl kunna säga att jag tror att det kan finnas i teorin en möjlighet att "slippa" frälsningen men att ingen människa kommer hamna där.

Det här var nog inte det klaraste och redigaste jag har skrivit. Men några av mina tankar iaf. Jag predikade delvis om det här på domsöndagen, så fler tankar finns på http://martaspredikningar.blogspot.com/2007/11/men-den-trsten-jag-ej-glmmer-att-min.html

Miriam W Klefbeck sa...

Tusen Tack! Jag tycker inte det var det minsta oredigt, jag förstår precis hur du tänker och även om jag inte håller med uppskattar jag ett gott resonemang!