Eftersom mina blogssystrar Anna och Jeez redan tagit upp ämnet så hänger jag på. Det handlar om kroppsvikt. Ett måhända något ytligt ämne som trots att det egentligen, enligt de flesta officiella åsikt, inte spelar så stor roll (om det inte är hälsovådligt av en eller annan orsak förstås) men som ändå tar upp väldigt mycket plats i väldigt mångas liv.
Jag har nämligen gått ned lite i vikt. Jag köpte en kjol i en storlek mindre än vanlig häromdagen och senast idag sa både kanslisten och informatören att det var värst vad du har blivit smal. Jag tycker inte det märks så mycket, men visst, lite mindre är jag allt.
Det är lite mysko, eftersom jag slutat träna, äter ungefär lika knasigt som vanligt och inte haft magsjuka sedan i fjol. Jag har helt enkelt bara spontankrympt lite. Men tror ni jag kan glädjas åt sådant? Att jag glatt tackar min ämnesomsättning och tänker att det var en skön vårbonus? Nej då, som den ärkehypokondriker jag är funderar jag genast på om jag har en stor tumör i magen som äter upp mig inifrån, eller kanske en sköldkörtelrubbning eller...jag är så dum. Men det är jag ju van vid, å andra sidan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar