Idag hade Melanchthon en fästing som kravlade runt på halsen. Årets första. Nu är den dödad i hushållspapper och dess stackars värddjur har fått årets första dos av Frontline droppad i nacke och ryggslut. Apropå tidigare inlägg om kroppsintegritet så är vår kära katt det ordet personifierad. Jag kan nämligen inte tänka mig att det gör det allra minsta ont att få några droppar vätska på torr, oskadad hud i max tre sekunder, men hon slingrar sig, böl-jamar och fräser som om vi misshandlade henne med tillhyggen. För vanliga, välanpassade katter misstänker jag att detta är en ganska lätt behandling, man kan droppa lite när man ändå sitter och kelar. Så icke med Melanchthon Klefbeck. Matte får hålla fast medan husse droppar det snabbaste han kan och sedan retirerar hon till vardagsrummet där hon sitter under bordet och blänger fientligt. Jag beräknar att hon kommer vilja bli klappad igen någon gång i eftermiddag. Kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar