Salig du och högt benådad...

Detta är en av mina favoritbilder på Maria - hon ser så verklig ut!

Opinionsundersökningen längst ner i bloggens högra hörn visar att mina läsare tycker jag ska skriva mer om teologiska spörsmål. Så idag, när det är söndag och allt, smackar jag på ordentligt och delger er min syn på ingen mindre än Jungfru Maria. Den är lite ambivalent, som trosfrågor så lätt blir.

Jag har fascinerats av Maria sedan jag var liten - ingen ovanlighet bland kristna småflickor skulle jag tro. När sedan min fröken Margareta (en annan stor barndomsidol som jag hade turen att få träffa i domkyrkan i våras förresten) läste Marias lilla åsna och Åsnan och Barnet för oss varje morgon i hela advent i första och andra klass, blev mitt intresse inte precis mindre. När jag var lite äldre och tittade på Jesus of Nazareth varje påsk var Maria den stora behållningen, både som ung vid bebådelsescenen - jag tänker mig fortfarande bebådelsen ungefär så när jag läser om den - och som lite äldre, vid korset. När hon kramade den lealösa kroppen och grät så tårarna sprutade i leran och ösregnet, då grät jag också. I alla fall om jag var ensam vid TV:n.

Nåväl, vad tror jag då? Jo, jag tror att Maria var en vanlig mänsklig flicka och kvinna som fick ett gudomligt uppdrag. Jag tror att bebådelsen ägde rum såsom det står i Lukasevangeliet, att hon var biologisk oskuld innan Jesus föddes men inte nödvändigtvis efteråt. Å andra sidan är ingenting omöjligt för Gud så motsatsen är inte heller otrolig. Jag tror att Maria är en av Bibelns och den kristna historiens viktigaste gestalter. Både därför att hennes person och hennes liv säger oss så mycket om vem Gud är och om vem Jesus är, men också därför att hennes mod och vilja att följa Guds vilja är två av de främsta exemplen för ett gott kristet liv. Jag tror att Maria hörde till den tidigaste kristna kyrkan och att hon sedan dog en alldeles vanlig död och begravdes som alla andra. Huruvida hon är i himmelen kan vi inte veta mer än vi kan veta det om någon annan som är död, men med tanke på hennes liv och relationen hon bevisligen hade med Gud och Kristus, så är det högst troligt och rimligt att det är just där hon är.

Att sjunga om Maria, prisa henne salig och ha henne som förebild i tro och lydnad är bra, inspirerande och berikande. Att rikta böner om förbön till henne är däremot tveksamt. Maria är inte en del av treenigheten, även om hon varit förenad med Gud genom Jesus så är hon inte Gud. Och dessutom behövs ingen mellanhand när vi ska be, Maria om någon, den fattiga flickan som fick föda Guds egen son visar oss att Gud använder sig av direktkommunikation. Han hör sina barns böner innan vi ens har sagt ut dem, hur små och obetydliga vi än är. Samtidigt kan jag inte kategoriskt döma ut böner till Maria - generationer av kristna har funnit tröst och styrka i dem, de är ett bruk som fortgår och som många gånger lett till välsignelse. Jag kan också förstå impulsen att som kvinna vilja tala med en annan kvinna om vissa saker, också i bön, även om ingenting är främmande eller "fel" nämna inför Gud och Jesus.

Så, "min" mariologi i den mån man ska hålla sig med en egen, är sammanfattningsvis att Maria blev havande genom den helige Ande när hon var biologisk oskuld, hade en vanlig graviditet och födde Jesus som var Guds son på vanligt sätt, att hennes liv är förebildligt i tro och lydnad samt att hennes person är oerhört viktig, för att inte säga nödvändig, när vi ska förstå hur Gud verkar och vem Jesus är. Att sjunga och läsa om henne och att hålla hennes minne högt är därför goda kristna vanor. Att be MED Maria, med t.ex. orden i Magnificat är bra, men det är inte nödvändigt att rikta böner direkt till henne eftersom hon inte är gudomlig på det sättet. Jag vill dock inte förneka mariafromhetens goda sidor, vare sig historiskt eller i nutid.