Tramsigt

Få människor som passerat genom teologvärlden i Uppsala har gjort det utan att någon gång komma i kontakt med en Norrbyhusfest. De flesta av oss har någon gång trängts på det lutande golvet på champagnegaloppen, eller dansat i biblioteket av en eller annan anledning. Utan att någonsin ha bott på Norrbyhus själv, har jag några fina festminnen därifrån - min möhippa, mitt alltigenom underbara 21-årskalas, privata balsittningar och lite annat. Och visst, vissa tillställningar både där och annorstädes var ganska vilda. Och blöta, en del både på och över gränsen för vad jag tycker är trevligt. Jag minns till exempel den morgonen min hemitväninna ringde och äcklat och uppgivet meddelade att:
- Det är nån som spytt i skafferiet!

Men samtidigt - studenthemsfester, hur oskyldiga är de? Någonstans, någon gång? Vad man än tycker om saken, det sups. Och det görs bland alla sorter, utom på Arken, och det är inte alls oproblematiskt. Så därför måste jag säga att gårdagens inslag om Norrbyhusfester på P3 var osedvanligt löjligt; femton minuters uppvisning i risig supromantik parat med riktigt gamla fördomar om kristna i allmänhet och teologer i synnerhet. Är det verkligen så häftigt att fråga om Luther knullade runt att man måste fnissa andäktigt när man gör det? Eller att den blivande missionspastorn blandar bål?

Undertecknad utanför Norrbyhus Valborg 2001