onsdag, mars 12, 2008

Predikan på Marie Bebådelsedag


Det här är vad jag sa i Pershagens Kapell på söndagens familjegudstjänst.



En superhjälte tror jag de flesta av er vet vad det är. Det är en person som kan se alldeles vanlig ut på utsidan, men som har speciella gåvor och förmågor som inte alla andra har. I serier och på film är det ofta väldigt häftiga superkrafter det handlar om, som att klättra på väggar, flyga, skjuta laserstrålar med händerna och kunna välta skyskrapor. Det som också är speciellt med superhjältar, är att de allra flesta är goda. De använder sina superkrafter för att hjälpa människor, rädda dem som råkat illa ut och avslöja och fånga in dem som begår brott och gör andra illa. Superhjältar är alltså något bra, massor med god kraft kanaliserad i en enda person. Lite synd bara att de inte finns på riktigt.

Eller gör de kanske det? Jag är inte säker, men jag har några förslag. I dagens bibeltext som vi nyss lyssnade på, möter vi två väldigt olika personer. Vi kan väl ta en titt på dem och se efter om de skulle kunna vara superhjältar?
Här kommer först ängeln Gabriel. Varsågod och ställ dig här så alla kan se dig. Då ska vi se. Kan du flyga?
- Ja.
Kan du bli osynlig?
- Ja
Hur brukar människor reagera när du dyker upp? Blir de rädda?
- Lite.
Ja, du är ju rätt stor. Och visst är det så att det kan stråla ljus från dig också, om det behövs?
- Japp.
Dina arbetsuppgifter verkar vara rätt många, om man läser Bibeln, men mest att tala om för människor att det ska hända bra saker, och varna dem om det ska hända otäcka. En del andra änglar har som uppgift att beskydda och försvara människor, speciellt barn mot farliga och onda saker. Men vem arbetar du för?
- Men hallå, är du präst eller? Gud!!

OK. Och Gud är ju god, det vet vi. Han vill det bästa för oss. Så vad säger ni, är ängeln en superhjälte? Visst är han det? Bra. Och vet ni vad? Även om det här inte är en riktig ängel, utan Wilma, så finns det faktiskt änglar på riktigt. Det är bara det att vi oftast inte ser dem, men ibland dyker de upp. Min andra hjältekandidat, hon har träffat änglar flera gånger. Jungfru Maria, varsågod.

Då ska vi se. Kan du flyga?
- Nej.
Bli osynlig?
- Nej?
Gå på väggar?
- Nej?
Flytta skyskrapor?
- Nej.
Men du har gjort något helt annat, eller hur? Fått ett speciellt uppdrag från Gud? Att bli mamma till hans son, till Jesus, eller hur? Fast du inte hade någon man och fast det var risk för att en massa folk, din mamma och pappa och Josef som du var förlovad med skulle bli arga på dig? Och fast du inte alls visste hur det skulle gå för bebisen?
- Ja
Men varför gjorde du det? Vem var det som ville det?
- Gud.
Och du litade på honom?
- Ja.

Jag tror jag tycker att Maria är en superhjälte också. Hon fick ju också ett väldigt speciellt uppdrag, som ingen annan hade fått, fast hon var alldeles vanlig. Man kan vara väldigt modig även om man inte kan flyga och klättra på väggar, eller hur? Och man kan vara väldigt modig även om man är en alldeles vanlig människa, som du eller jag eller jungfru Maria. Gud gör oss till superhjältar för att vi ska kunna hjälpa Honom. Maria fick vara mamma till Jesus, som räddade hela världen. Du eller jag kanske får som uppdrag att visa vem Gud är för någon annan på ett sätt som passar just oss. Och när vi får uppdrag av Gud, då kan vi våga vara lika modiga som Maria, för Gud är med oss precis som Han var med henne. Och dessutom så skickar Han ju sina ängla-superhjältar om det blir riktigt besvärligt! För precis som ängeln sa – Ingenting är omöjligt för Gud!





3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag gillade greppet du använde, härligt och medryckande. Måste varit ännu bättre i verklighet :)

Magnolia sa...

en liten undran bara, vad händer den dagen så något av barnen råkar ut för något hemskt? Finns det inte en risk att han/hon undrar var superhjälte änglarna och Gud är då?

Fast jag tycker ändå predikan var riktigt bra. Men ibland så är jag rädd att vi försöker göra livet med Gud lite för tryggt för barnen. Vi som vuxna troende vet ju att lidande,smärta och sorg också är en del av det och att Gud inte alltid kan rädda oss - åtminstonde inte så vi alltid vill.

Mvh

Miriam W Klefbeck sa...

Jo, den risken finns alltid och då är det viktigt att tala om att Gud är närvarande också i det som gör ont och är otäckt, han Han blir rädd med oss och gråter med oss och allt det där.

Men jag tror man får ta det när det kommer och inte blanda in för många led i varje predikan. Barn är kloka, men inte alltid så bra på "å ena sidan-å andra sidan"-resonemang.