Jag är inte så klantig som alla tror

...jag har bara väldigt mycket otur!

Denna tes bevisas av mina äventyr idag. Det började med att jag hällde ut en tredjedel av mitt morgonte över en kollegas rygg och mina egna fötter. Tre minuter senare hällde jag ut ännu en tredjedel över mina egna ben, stolen och golvet. Efter några timmar spillde jag rödbetsspad på min blåa tunika och sedan glömde jag inte bara almanackan utan båda mina mobiltelefoner på skrivbordet när jag hastade till Vårdinge för att gå på begravning. Och sedan gick det säkert en timma innan jag lyckades göra en maska i strumpbyxorna, mitt på smalbenet. Sedan var det lugnt en stund, jag hann både hämta sakerna jag glömt på jobbet, äta middag och se på TV innan nästa elände uppdagades, nämligen att jag råkat tvätta ett precis nytt häfte rikskuponger i tvättmaskinen. Nu ligger de på tork lite överallt, de som inte förvandlats till fuktig konfetti och sitter fastklibbade på min givetvis svarta tvätt...

Ni kanske tycker det här är roligt och det är det ju också, när man skriver eller berättar om det i underhållningssyfte. Men som upplevelser är det i längden bara tröttsamt, både när det händer och framför allt när folk skrattar åt en. Men det har faktiskt ingen gjort idag, och det tackar jag för. Nu ska jag krypa i säng innan det händer något mer. Man vet aldrig vilka missöden som kan ske när man borstar tänderna...