Åka pendeltåg...

Karin skrev häromdagen om hur pendling erbjuder egentid. Det håller jag med om. Jag som växlar mellan pendeltågsåkande och bilkörning tycker båda aktiviteterna ger rika möjligheter till att i lugn och ro antingen starta arbetsdagen eller fasa ut den. Åker jag bil kan jag lyssna på musik, öva liturgisk sång och prata för mig själv. Åker jag tåg kan jag läsa, sova eller lyssna på spännande samtal runt omkring mig. Oavsett vilket så är pendlingstiden avkopplande och den känns sällan förspilld, tvärtom.

Med andra ord, när jag väl sitter i mitt färdmedel och vet att jag på väg, är själva åkandet i det närmaste njutningsfullt. Uppstår det problem sker det nästan alltid innan jag kommit iväg, och oftast som det är ett tåg jag tänkt ta mig iväg i. Som idag till exempel: Jag hade bespetsat mig på 17.30-tåget och kom till stationen i Södertälje i mycket god tid. Där meddelade en monitor att 17.30 mot Gnesta var INSTÄLLT. Ingen förklaring och ingen förmildring. Nästa tåg gick 18.00 och det var kallt och ruskigt. En buss gick det däremot, mot Mörkö via Järna. Jag frågade chauffören om det gick att hinna med Gnestabussen i Järna och det det trodde han. Så jag åkte med och hade en riktigt skön busstur. Tills jag kom fram till Järna och först såg det s.k. inställda tåget susa förbi och därefter insåg att det inte alls gick någon Gnestabuss. Så jag tog en liten promenad längs med den storstilade Storgatan där, innan jag slutligen klev på tåget som lämnat Södertälje 18.00 och var hemma i Mölnbo vid 18.30. Bara en timme senare än jag tänkt, men väldigt mycket frusnare...kanske dags för SL att se över sina monitorer?