Bloggprinciper

Jonatan har ett inlägg på sin blogg om det här med integritet i bloggosfären - vad skriver man om och vad behåller man för sig själv?

Jag har också funderat över det på sistone. Den här bloggen är ganska personlig - jag skriver osorterat om personliga småsaker som mitt hår, mina skor, och mina bihålor, resonerar om vad jag tycker om saker och ting, berättar vad jag gjort på jobbet och om diverse ungdomssynder och knäppa idéer. Jag skriver om mina vänner och min familj och mina gudbarn och mina arbetskamrater, min relation till Gud och min plats i kyrkans liv.

Dock har en del bloggprinciper som jag försöker hålla mig till:

1. Jag vill undvika att skriva negativa saker om enskilda personer eller grupper av personer som jag har kontakt med IRL. Det ger ett taskigt övertag i den jordiska konflikten att avhandla den i bloggen där vem som helst kan se och där motparten inte kan försvara sig. Gäller det något som uttryckts i media, i en annan blogg eller på TV är jag däremot frimodig även om jag försöker att inte vara bitter och grinig hela tiden.

2. Personer som jag skriver ut namnet på eller publicerar igenkännbara bilder på har antingen uttryckligen sagt att det är OK, eller så har de själva bloggar/hemsidor/andra publikationer där de framträder med namn och bild. Om jag inte har ett OK, skriver jag antingen bara en initial eller "min vän" eller "en kollega" eller så. Ett exempel på detta är att ni ibland får se bilder på min guddotter Ebba, men inte på mina gudsöner N och E. Ett annat är Prästfruarna funderar - jag vet precis vilka de är IRL men jag talar inte om vad de heter eftersom de inte gör det själva.

3. Förhållanden som rör mitt arbete försöker jag vara försiktig med. Jag skriver om gudstjänster och konfirmandlektioner och sånt, men jag nämner inga namn på folk jag träffar i jobbet och vissa saker (själavård, enskildan begravningar och personalärenden) undviker jag helt. Jag försöker också tänka på att de som läser här på fredagen kan sitta i kyrkbänken på söndagen och inte skriva något jag inte kan stå för i det läget.

Sedan är det ju som med alla principer att ibland bryter man dem medvetet, ibland gör man en miss av ren slarvighet. Jag var inte lika hård på dem i början, så i mina första inlägg kan man läsa både mina vänners förnamn och en del annat jag kanske inte skulle skriva om nu. Det tar ett tag att hitta en form som fungerar och även om jag ibland drömmer om en blogg som alltid är fyndig, korrekt, intressant och utmanande så är jag rätt nöjd med den jag har. Jag tycker om att skriva den, och tycker någon annan om att läsa den så är det bra så.