Jag skröt häromdagen om att jag inte var så trött utan kunde tänka mig att jobba en vecka till. Det sista är i och för sig sant, men det beror mest på att jag inte vill skiljas från min pastorsadjunkt. Vi åt avskedstårta igår och avskedsglass idag och jag blev nästan blöt i ögonen båda gångerna...
Bevis för att jag däremot faktiskt är ganska trött, fick jag idag när jag skulle göra ett inköp på ett av stadens många apotek och inte hittade mitt betalkort! Skräckens minuter! Letade igenom plånboken två gånger och väskan ett, innan jag plötsligt insåg att jag aldrig fått tillbaka det på restaurangen jag besökte igår kväll. Glad i hågen hade jag gått min väg, utan att skriva på och utan att ha fått tillbaka något kvitto. Arma Anka, skulle min far säga om han visste. Det var bara att be en bön om sina medmänniskors ärlighet och åka dit. Och där fanns mycket riktigt mitt bankkort - och mitt körkort! - i kassaapparaten. Total tacksamhet!
Nu har jag storhandlat - på mitt sätt - och ätit kycklingsallad. Jag befinner mig en högmässa från semestern och det känns helt OK. Ännu bättre blir det av väderprognosen - tänk om jag faktiskt kan bada mig igenom den första semesterveckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar