Idag har min man och jag storhandlat på ICA Maxi. Det är en rätt vardaglig grej att göra tillsammans. Väldigt många gifta människor gör det. För oss däremot, är det en relativt sällsynt företeelse.
Det är nämligen så att maken och jag båda slutar fungera rationellt när vi träder in på ICA Maxi. Hela fenomenet med stormarknad påverkar oss så att vårt vanliga beteende rubbas. Det har vi gemensamt. På vilket sätt vi kommer ur balans, däremot, där skiljer vi oss åt en hel del.
Jag tycker om att handla. Veckohandlingen har varit en fin stund i vardagen ända sedan tonåren, då jag följde med min mor till B&W i Lillån varje fredag. Men jag måste få göra mina inköp enligt ett visst mönster. Gå mellan olika delar av varuhuset i en viss ordning. Från DVD-avdelningen till brödet till kycklingen till osten till påläggen till köttfärsen...och så vidare. Och jag köper hellre en grej för mycket än en för lite. När jag sedan har tagit kattmaten och är klar - för kattmaten ska tas sist av allt - så packar jag mina kassar enligt ett speciellt system, sedan åker jag hem och packar upp kassarna enligt samma system. Låter detta lite tvångsmässigt? Det är det. Men det fungerar. Jag gillar det. Mycket. Därför är det oftast jag som handlar hemma hos oss.
Min käre make, däremot, hatar att storhandla. Eftersom han gör det så sällan glömmer han det ibland från gång till gång, men så snart vi är på plats så händer det. Vi passerar ingångsgrinden och Markus får något plågat och jagat i sina gröna ögon och sedan vill han bara en sak - Ta Sig Ut. Så fort det går. Han köper inget mer än det absolut nödvändigaste, vill inte ens titta på saker i onödan och packar sedan ned allting jämnfördelat och klokt i kassar, åker hem under sammanbiten tystnad och inre löften att inte utsätta sig för detta igen. Och sedan packar han upp alltihop på köksbordet (?!) innan han ställer var sak på sin plats.
Det kanske framgår av ovanstående att gemensam storhandling inte riktigt är vår grej. Det blir inte så harmoniskt om den ena parten får fnatt om man lämnar vandringsleden och den andra ser varje vara som ett hinder på vägen mot friheten. Så oftast handlar jag. Och alla är lyckliga.
Hur det gick idag? Bara fint. Vi har inte köpt något onödigt vad jag vet (utom kanske den där refillen till microfibermoppen) och det gick rätt fort för att vara dagen före midsommarafton. Men vi gick vägen förbi pastan. Och tog kattmaten sist. Någon ordning får det faktiskt vara!
1 kommentar:
Det här låter väldigt bekant. Min k. hustru verkar tycka det är lugnast att handla själv på ICA MAXI i Haninge.
Skicka en kommentar