Nu kommer mitt lite mer seriösta inlägg. Nämligen lite funderingar kring val av gudstjänst, som dök upp då maken och jag satt och kikade på predikoturer och försökte grovplanera semesterns andliga liv. Det är inte utan att man känner sig lite tyckmycken och liksom dryg när man sitter och läser och sorterar bland församlingar och kollegor...dit vill jag gå men inte dit, honom vill jag höra men inte henne...
Jag tror de flesta regelbundna gudstjänstfirare håller med om att ska man fira gudstjänst ska de ske på ett sätt man känner sig bekväm och trygg med. Man vill helt enkelt få tillfälle till bön, lovsång, uppbyggelse och nattvardsgång utan några negativa störningsmoment. Jag tror att vi alla har upplevt hur man så att säga öppnat upp alla kanaler i kyrkbänken och sedan känt sig alldeles förvirrad eller irriterad eller lurad när det som skedde inte alls var vad man hade väntat sig.
Men det finns ofta andra parametrar att ta hänsyn till, som till exempel i vilken församling man bor eller har bestämt sig för att man hör till. Har man en gång bestämt sig, ska man då inte hålla sig dit även när det firas gudstjänster som till form eller innehåll inte riktigt känns OK? Och vem bestämmer vad som är OK? Min känsla? Kyrkohandboken? Bekännelseskrifterna? Lite av allt?
Om man sedan tjänstgör i en församling och bor i en annan - vilken ska man då fira sin gudstjänst i när man är ledig? Det finns ju klara poänger både med att få vara ledig när man är ledig, och med att ens församlingsbor ser att man faktiskt firar gudstjänst i vanliga kläder också, så att säga.
Och så är det frågan om prästväljande - ska man välja sin favoritpredikant varje gång, så att man vet vad man får och inte behöver bli besviken? Eller är det att misstro den helige Ande om att blåsa vart och till vem han vill? Och hur kul skulle det vara för egen del att veta att man blir bortvald av ett eller annat skäl?
Och dessutom går man ju inte bara i kyrkan för sin egen skull, utan därför att Gud vill det och därför att min närvaro faktiskt kan betyda något för de andra som är där....gash, det här är svårt när man börjar rota i det. Men på söndag åker vi nog till en kyrka.där ingen av oss vare sig bor eller arbetar, där det är vanlig hederlig högmässa och där predikanten är välbeprövad. Man vet vad man får, helt enkelt.
5 kommentarer:
Diskuterade nästan just det här med en vän för ett tag sedan. För tillfället vill jag bara fira gudstjänst i min nya hemförsamling i kyrkan här bredvid. Trots att alla är jätteläskiga som sjunger högt, kramas och helt improviserat drar fram kontrabasar och spelar jazz mitt i gudstjänsten. (:
Och jag vill bara fira vanliga högmässor med rejäla predikningar och vanliga psalmer, med fördel i medeltida kyrkor. Vilken tur att utbudet varierar....
Ja, det här blir ju aktuellt i semestertider, då jag är tacksam över församlingar med uppdaterade hemsidor. Själv är jag just nu irriterad över att det är väldigt svårt att hitta en kyrka i vår huvudstad, där det firas en någotsånär vanlig gudstjänst söndag kväll eller morgon. Kan vara aktuellt t.ex. om man är hemma med sjuka barn och makan skall leda högmässan kl. 11.
Bra frågor och funderingar!
Prästväljande är förkastligt, men det finns för att de kräsna skall överleva andligen.
Jag känner en familj som struntar fullkomligt i lokal, tid och person. De går till den församling som de tillhör och funderar inte på något annat. Jag önskar att jag kunde göra detsamma.
Skicka en kommentar