Jag har varit ledig idag och tillbringat en hel del tid framför diverse repriser på TV. Och jag minns plötsligt att det fanns en tid, för länge sedan, en tid när lugg plötsligt var OK eftersom både Kelly och Brenda hade det. När man önskade sig en bärbar, vit telefon med antenn på. När man kunde testa i Frida eller OKEJ eller till och med någon av de där specialtidningarna vilken av tjejerna man var - Andrea, Brenda, Kelly eller (ve och fasa) Donna. Jag försökte alltid bli Brenda, men var en hopplös Andrea-typ. När man skulle ha en åsikt om vem av killarna som var sötast - fast där fanns egentligen bara Brandon och Dylan att välja mellan. När onsdagskvällar var heliga och man var redo att strypa sin pappa om han ville titta på Mitt i naturen eller vad det nu var som gick samtidigt på ettan. När man önskade att ens egen högstadieskola hade en radio, en prom och en häftig skoltidning. Och att Vivalla Centrum haft en Peach Pit. Eller i alla fall något annat än en sunkig pizzeria och en tobaksaffär.
Men den tiden passerade, den också. Bevvan-gänget började på college och blev tråkiga. Serien flyttades först till tisdagar, sedan till söndagar. Och man upptäckte att Mitt så kallade liv faktiskt var mycket bättre...
1 kommentar:
Vilken nostalgi med "Bevvan". Men visst blev det sämre när de gick på universitetet. Vet ej om det var för att Brenda försvann eller för att bitchiga Valerie kom med istället. Det gick liksom inte att relatera till lika bra längre när det blev kidnappningar, rehab, otrohet och vårdnadstvister...
Skicka en kommentar