Ett beslut
Jag kommer inte, någonsin, att blogga om äktenskapslagstiftning, vigselrätt och vigselplikt. Det skick som den debatten är i är så tragiskt i sin oförsonlighet och hätskhet att jag inte vill riskera att jag (eller någon annan) gör ont värre.
5 kommentarer:
Ett hedervärt beslut, tycker jag. Samtidigt är det lite synd om alla som är sansade och nyanserade tiger. Det hör till sakens natur att de som skriker högst hörs mest. Men det behöver också föras lågmälda samtal om hur vi bäst hanterar våra meningsskiljaktigheter med ömsesidig respekt.
Jag förstår ditt beslut till fullo. Har just ätit middag med några vänner och vi diskuterade just den hetsiga debatten som förs. Och jag funderar över: vad får människor (som inte är kyrkligt engagerade) för bild av Sv kyrkan? Alla dessa "sandlåde" diskussioner som förs. Vilken trovärdighet inger det?!
Tack för uppmuntrande och kloka kommentarer!
Inom Svenska kyrkan tycker jag dock att det är mest socialdemokratiska kyrkopolitiker och likasinnade präster och biskopar som skriker medan de kristtrogna är tydliga med sitt budskap men framför det ändå på ett sansat sätt. Vad människor som inte är kyrkligt engagerade tycker bör vi egentligen inte vara så ängsliga för. Det stora felet är att kyrkans ledning inte vågar tala ur skägget vad Svenska kyrkan står för och vad som är den kristna tron, möjligen i rädsla för att stöta bort någon. När man gör det tenderar Sv K mer blir en intresseklubb för trosvetenskap än en kyrka (som den utmärkta prästen och professorn Eva Hamberg menar).
Frimodighet är det som behövs i Sv K så att kyrkan blir frimodig och att den även fortsättningsvis kan vara Kristi Kyrka. Så Miriam, var inte rädd!
Jonas: Tack för dina uppmuntrande ord! Jag står dock fast vid mitt beslut - inte bara för att jag är rädd, utan därför att den här debatten inte riktigt gör sig i blogg-kommentarsform.
Skicka en kommentar