..bara annorlunda, brukar vi säga i kyrkliga sammanhang. Det finns så många moment i en gudstjänst att hålla reda på, så det kan inte alltid bli alldeles rätt. Ofta blir det nästan som det var tänkt och inte sällan dessutom ännu bättre. Och hur som helst så är det OK.
Men ibland känns det inte annorlunda utan bara fel. Idag har både mina liturgiska och kateketiska insatser lämnat en hel del övrigt att önska. Men det får jag väl ta som en övning i ödmjukhet, antar jag. En övning i ödmjukhet, en lärorik erfarenhet och en påminnelse om min mänskliga skröplighet - hur fromt och präktigt som helst. Men först ska jag sura en stund till.
9 kommentarer:
Vad gjorde du då? Eller glömde göra?
Själv hade jag en rätt bra liturgisk flow idag. Förutom att enstaka ord på nåt konstigt sätt försvann emellanåt. Ett tack här, ett Gud där. Som en hackande CD-skiva. Märkligt.
Inget stort egentligen - missade att pålysa psalmerna, rörde mig klumpigt, kände mig Ingvar-Oldsberg-käck när jag predikade och satte igång utgångsprocessionen för tidigt. Men
Jag håller fortfarande på att vänja mig av med att pålysa psalmerna...fast jag egentligen vill göra det... det där med traditioner i församlingar...och kyrkoherdars preferenser...och processer...
Ingvar-Oldsberg-käck gör mig jättenyfiken! Gjorde du och kantorn/pedagogen/kyrkvärden ett lustspel a la Björn Hellberg/Ingvar O också? ;-)
Ja, jag tycker väl också att det inte ska behövas någon pålysning av psalmerna när de finns angivna på tavlan.
Nä, mer som i Det kommer mera än som i På Spåret tyvärr...
Kyrkovana samt blinda/synskadade är mitt argument för att alltid pålysa psalmer.
Och vad roligt med en anonym gudstjänstbesökare på bloggen! *fnittrar av synen med Miriam i Det kommer mera -predikan*
Det är tyvärr inte så roligt, utan jag själv som råkade klicka innan jag var inloggad...
Miriam, snabbare än sin egen skugga!
Skicka en kommentar