Kautokeino-upproret...

...är en riktigt bra film. Inga konstigheter, utan man "berättar berättelsen" som det heter på kyrkiska, precis så tragisk som den är, med superi och förtryck, korrupta tjänstemän och frustration som leder till våld och död. Det är vackert foto och bra skådespeleri. Mikael Nyqvist är en intensiv men vänlig Laestadius, Mikael Persbrant en äcklig men mänsklig handelsman och Anni-Kristiina Juuso en lika självklar som lysande hjältinna.

Jag vet inte om det är historiskt riktigt att alla talar olika språk (hjältinnan Elen talar svenska och samiska, hennes make Mathis norska och samiska, handelsmannens fru norska och finska, Laestadius stockholmska och biskopen på visitation talar danska...) men jag antar det. Och alla samer talar förstås samiska. Har fortfarande svårt att smälta att Mikael Nyqvist talar engelska med Lisa Werlinder i Svarta Nejlikan...

Det värmde också kyrknördarnas hjärtan att de religiösa motiven togs på allvar. Kanske hade det kunnat vara ännu tydligare att det som Laestadius predikade var djupt och fast förankrat i evangeliet, men det var bara en detalj. Biskop Juel framställs som en både from och medkännande person (vilket sällan är fallet när det kommer till biskopar på film), liksom prästen som tjänstgör vid halshuggningen på slutet.

Så jag kan absolut rekommendera Kautokeino-upproret. Till både kyrknördar och andra.