Det är något speciellt med fredagar

Idag är det fredag - fast det står i rubriken att det är torsdag. Fjantigt.

Hur som helst. Fredag är en väldigt trevlig dag, tycker jag, liksom förväntansfull och glad. Även om jag, som i morgon, ska jobba hela lördagen, så är det något speciellt med fredagar. En väldigt bra dag i veckan helt enkelt, det har jag alltid tyckt. Överträffad endast av söndagar.

När jag var liten fick jag fredagsgodis istället för lördagsgodis. Jag vet inte riktigt varför, men det var en tradition som höll i sig länge. Även sedan jag var stor nog att äta godis när jag själv ville, fanns det en speciell tjusning i att följa med mamma till B&W och plocka ihop en lakrits-colaflaskor-choklad-blanding vid lösgodiset. Sedan åt vi godiset framför Björnes Magasin - eftersom det var Barney på Björne på fredagar kollade jag och min bror på det trots att vi egentligen var för stora för Björne. I alla fall jag, som gick i högstadiet...

På lågstadiet läste fröken högt extra länge på fredagar. I sjuan hade vi dubbeltimme i matte och därefter geografi (ganska ostrategisk schemaläggning...) på fredagseftermiddagar och slutade klockan halv fyra. Stämningen brukade vara hög, men kanske inte på det sätt som läraren hade önskat. Samma sak i nian, när vi hade dubbeltimme svenska där på slutet. Den 21-årige lärarvikarien som vi hade det året var ofta rätt frustrerad.

På gymnasiet, i ettan tror jag det var, hade jag en massiv håltimme som sträckte sig över större delen av fredagseftermiddagen innan det vid tretiden var dags för franska. Ordentlig som jag var satt jag av alla timmarna i biblioteket eller någon annanstans, men först gick jag och min kompis Y inte sällan till Videobiljarden och köpte billigt lösgodis i gula påsar med svart text på. Jag köpte som sagt lakrits-och-choklad-blandning. Y köpte inte lakrits för det tyckte hon var äckligt. Däremot köpte hon en hel del Polly.

När jag gick på pastoralinstitutet var vi lediga på fredagar. Eftersom vi inte var så kompatibla, pastoralinstitutet och jag, var fredagarna en välbehövlig respit. Maken, som var pastorsadjunkt då, var också ledig och vi brukade äta hemma-nachos eller pizza från Lilla Huset, hyra film på Folkes och i allmänhet ladda batterierna.

Idag gick jag en sväng på stan innan jag gick till tåget och tänkte att det är precis samma stämning på fredagar nu som det var på B&W på 80-talet, i mitt klassrum på 90-talet och i Uppsala för inte så fasligt länge sedan. Förväntan och avslappning och uppvarvning i en enda gröt. Nu ska jag hur som helst diskutera kvällens begivenheter med maken. Förmodligen blir det en högst konventionell fredag, med pizza och Doobidoo. Kanske till och med en hyrfilm...