Jag hade två Madicken-LP-skivor när jag var liten. En (och den var bäst) med originalinspelning från filmerna och en (helt OK den också) med Astrid Lindgren som läste högt. Den sommaren som min lillebror föddes var jag hos mormor och morfar. Efter maten brukade morfar ta igen sig en stund på soffan, medan mormor satte på Madicken-skivan till mig. Och varje gång den började med ett gällt "Madickeeeen!" så vände sig morfar, som var döv på ena örat, så att han låg med det hörande örat nedåt och sedan var vi nöjda båda två. Jag kan fortfarande citera långa stycken från den där skivan utantill och Madicken är fortfarande min favorit bland litterära hjältinnor. Det enda felet med henne är att hon aldrig blir äldre än åtta år - jag skulle gärna läst om tonårsliv på Junibacken och hur Madicken flyttar hemifrån framåt 1930 så där. Men det är förbi med Astrid Lindgren, som farbror Nilsson skulle ha sagt, så det blir inget med det. Pilutta mig.
1 kommentar:
Madicken var min stora idol när jag var liten. Vår fröken läste högt ur den boken varje fredag. När hon läst ut den fick vi ställa oss på låningskö. Gissa vem som var först?! När vår äldsta var i femårsåldern köpte jag boken till henne men hon har aldrig uppskattat den boken lika mkt som sin mor. Håller med dig om att hon är bäst av dem alla.
Skicka en kommentar