Ikväll ser vi Lasermannen - en berättelse om Sverige på DVD och jag slås av alla detaljer som gör att det verkligen märks att den utspelas 1991-92, när jag gick i sexan. Det är rätt sorts chipspåsar, rätt sorts polisbilar, folk har stickade tröjor och sladdriga kostymer och sprayade snedluggar. Stämningen är också fångad på pricken - Ny Demokrati dansar på TV, det är kravaller i Kungsträdgården, stämningen blir allt mer obehaglig - det är precis som jag minns det.
Det är bara en sak som inte stämmer. Snön. I filmen snöar det, eller är snö på marken, vid nästan alla attentaten, från oktober och framåt, och det är jag tämligen säker på att det inte gjorde i verkligheten. Jag förknippar tvärtom den hösten med att det var mörkt, regnigt och blåsigt hela tiden, en äktsvensk slaskvinter helt enkelt. 005, då filmen spelades in, däremot, då var det mer snö. Åtminstone på senvintern. Och jag antar att sådana detaljer är av underordnad betydelse - även när allt annat är perfekt ned till minsta chipspåse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar