Jag hör till dem som tror att Svenska Kyrkan skulle ha mycket att vinna på att förenkla och förändra sitt valsystem genom att tydligare skilja kyrkopolitik och sekulärpolitik åt.
Samtidigt kan jag ibland bli lite beklämd av mig egen så väl som andras retorik när vi propagerar för sådana här förändringar. Det blir så lätt svepande och lite raljant, man glömmer liksom bort att många av de människor som står på de partipolitiska kyrkovalslistorna, faktiskt är människor som lägger ner mycket tid och engagemang för att arbeta för Svenska Kyrkans bästa. Många av dem är varmt troende, högst kompetenta människor, vars gåvor kyrkan har stor nytta av, och som det vore en stor förlust om den gick förlorad. Vilket faktiskt kan ske, om man allt för många gånger får sitt engagemang förminskat eller förhånat, därför att det sker under partiflagg.
Att våga förändra och förbättra är alltid viktigt. En kyrkopolitik med utgångspunkt i de specifikt kyrkliga frågorna, med stark lokal prägel och med stort utrymme för personval, skulle enligt min mening vara av godo. Men det är främst systemet som behöver bytas ut - inte människorna!
2 kommentarer:
Framför allt all makt och härlighet i kyrkan till Jesus genom de som genom deras ämbeten i apostolisk succession är satta att representera honom..i första hand biskoparna och andra hand prästerna.
Detta gäller naturligtvis i teologiska, liturgiska frågor och liknande...
Sedan skulle jag vilja att kyrkan genom ärkebiskopen eller biskopskollegiet också uttalade sig mer i politiska frågor, till exempel att man vill ha en ändrad abortlagstiftning, om än inget förbud.
Idén är i rätt riktning.
Valmetoden enkel. Församlingar väljer till kyrkoråd/kyrkofullmäktige.
Till stiftstyrelse och Kyrkomöte sker valen indirekt.
Många kyrkligt intresserade politiker blir säkert valda till stiften och Kyrkomötet.
Det indirekta valet kommer ju ,att bli senarelagt och personvalslistor
utan partifärg bör utgöra grunden.
Skicka en kommentar