Uppsala i sensommarsol. Gamla vänner. Föredrag. Uppbyggelse. God mat. Rökelsedoft. Ikoner. Små svängar på stan i pauserna. Utmaningar. Gudstjänster när de är som bäst. Nya vänner. O ljuva sakrament.
I helgen är det dags för Kyrkodagar arrangerade av arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse, som i år firar 50-årsjubileum. Jag tror det kommer bli hur bra som helst!
12 kommentarer:
Jag tror också att det blir hur bra som helst. Kyrkodagarna har involverats i mina böner de senaste dagarna. Dagar av glädje!
Vore såå roligt om vi hann träffas då. Sov gärna över här!
KRAM från M, P, E, M
Hej godingar - jag har så knäppa tider (kommer mitt på dagen på lördan, program till mitt i natten, uppstigning vid 7 på söndagen...så jag skulle bli en rätt trist nattgäst. MEN självklart tänkte jag hänga i ateljén och/eller på Stabby Allé ändå!!!
Suck - de blir de första kyrkodagarna jag missar sedan 1993...
Återigen missar jag tyvärr kyrkodagarna... Förhoppningsvis kan jag åka nästa år!
Hej Miriam! Visst har det varit underbara kyrkodagar hittills...och festkvällen ikväll med Dag Sandahls kåseri var inte fel heller..men angående det som Falstaff skriver..tragiskt att det inte blir några kyrkodagar nästa år, och sannolikt inte året därefter heller....
Nä, det var märkligt att få höra att kyrkodagarna ställs in nästa år. Detta berodde enligt styrelsen på att det inte fanns tid för dem att genomföra dessa.
Om det är anledningen är det väl kontraproduktivt att vakantsätta ett antal styrelseposter. Vill man ha kyrkodagar får man väl antingen utöka styrelsen, om man tror att det är dessa det beror på, eller öppna upp för annat sätt att driva dagarna.
Vad i förutsättningarna skulle ha ändrats för att man med styrelsens tänkande skulle genomföra kyrkodagarna 2010 eller 2011 eller 2012 eller...
Styrelsen förvånar i sitt agerande.
Tänk tant Agda som uthärdar hela året i sin mediokra församling för att få kraftsamla under kyrkodagarna. Tänk prästen som i sin hopplösa situation kommer till dagarna och fyller på sitt "hopp-om-kyrkan-konto".
Att ställa in kyrkodagarna, det egentligen enda synliga som aKF gör, är nog spiken i kistan.
50 år fick tydligen räcka.
Besviken!
Jonas, att du inte gav dig tillkänna? Eller gjorde du det, och så var jag oartig och ouppmärksam och förstod inte att du var du???
Jonas och Besviken anonym: Visst är det sorgligt och visst har kyrkodagarna fyllt en inspirations-och gemenskapsfunktion som kan bli svår att ersätta.
Men jag tror att styrelsen har tänkt igenom beslutet noga och att rörelsen, precis som alla kristna rörelser, kan behöva ta ett steg tillbaka och lämna plats för att låta Anden blåsa och visa var vi ska ta vägen, och vad som ska göras härnäst.
Miriam, upptäckte dig inte direkt och sen blev det väl tyvärr inte något bra tillfälle..får ta igen det vid något tillfälle! På festen satt jag på bordet framför dig, i mörk kostym, snett till höger, vänster om en äldre herre och till höger en yngre herre (men äldre än mig själv antagligen) från Södertälje som jag nu glömde bort namnet på.
Jag har förståelse för om det är svårt när det är få som vill eller kan ställa upp och det blir så tungt för de som hjälper till...kanske behövs det ett omtag, jag hoppas att det iallafall blir något i mindre skala i vart fall.
För övrigt pratade jag med Leif Nordlander och föreslog att nästa år så har vi rökelse på festhögmässan på Oasmötet i Borås..han verkade inte främmande för det även om han nämnde allergiproblematiken..men kan ju inte vara olösligt.
Satt du sedan tillsammans med samme herre från Södertälje i en soffgrupp på Norrlands bar?
Nej det gjorde jag däremot inte, jag stod en stund i baren sedan satt jag och samtalade med Staffan Ljungman och sällskap i stora rummet.
Skicka en kommentar