Mölnbos fördelar (I)

Ingen av mina trogna läsare har väl någonsin tvivlat på att jag trivs på min hemort, men för att ingen ska svikta i sin övertygelse, kommer här ett första inlägg på temat Mölnbos förträfflighet:

Redan innan stegräknaren kom in i mitt liv var promenader en av mina favoriter när det kommer till fysisk aktivitet. Det är gratis, går att praktisera nästan var som helst och lämpar sig utmärkt för goda samtal. Men för att det ska hålla i längden behöver man trevliga sträckor att gå. En bra promenad ska, enligt mig, innehålla variation, vara lagom lång och helst gå runt, det är högst otillfredsställande att behöva vända.

I Uppsala gick vi ofta till Hågadalen, via Flogsta på ditvägen och via Eriksberg på hemvägen. Eller så gick vi över Gamla kyrkogården till Botaniska trädgården, ut vid slottet och så tillbaka igen genom stan. Riktigt så exotiska omgivningar finns inte i Mölnbo, men inte desto mindre har vi här den ultimata promenadsträckan; Runt Lillsjön. Den lilla svängen kan tyckas anspråkslös, men den har allt.

Vi går oftast medsols, alltså förbi Anticimex ned på grusvägen som löper längs med gärden, slyskog och en skogsbacke, förbi några hus, över bron över det lilla sundet som förbinder Lillsjön med Långsjön och sedan tillbaka förbi Sund och så förbi gamla mortelfabriken och gamla IP hem igen. Det tar ungefär trettiofem-fyrtio minuter, vill man gå längre kan man svänga till vänster före Solex och gå upp till Balsberga och så tillbaka parallellt med 57:an. Så här års finns goda chanser till att höra fågelsång, se solnedgången spegla sig i sjön där svanparet glider fram, några hästar och kanske också några lamm, både på Sund och Balsberga. En kort avstickare vid Nysund leder upp på Fornborgen, går man rakt fram före Sund kommer man till gårdsbutiken Hagstugan. Dessutom möter man nästan alltid en eller annan granne, med eller utan hund och/eller barnvagn som man kan prata med eller i alla fall hälsa på. Husen längs med vägen är söta, det är inga dryga uppförsbackar heller, och inga mörka stråk där det känns obehagligt att gå ensam.

Lillsjörundan är lika bra en solig sommarmorgon som en ljummen vårkväll, en krispig höstdag eller en fin annandagsförmiddag. Den lämpar sig för motionspromenad (snabb och effektiv) för barnpromenad (mycket att titta på, inte för långt) eller meditationspromenad (mycket vackert att fästa blicken vid), hundpromenad (alla hundar i byn går där så det luktar härligt i dikena för en hundnos...) och så förstås för alldeles vanliga vardagspromenader där man kan avhandlaa vad som gjorts under dagen, vad som ska göras i helgen, kriget i Irak, tillståndet i Svenska Kyrkan och vadhelst annat som faller en in.