På tågresan hem från Körsbärsland (se föregående inlägg) tog dagen en dramatisk vändning. Strax efter Norrköping började det lukta påtagligt bränt, vilket snart visade sig ha den naturliga förklaringen att gräs och ris runt banvallen brann på flera ställen ända fram till Katrineholm. På order av Räddningstjänsten slogs all ström av, den rassliga rälsbussen blev stående utan fläktar och med stängda dörrar. Inte precis roligt, men de flesta tog det med jämnmod. Efter ungefär en timme fick vi klättra på stege ned på rälsen, promenera en stund på den och sedan klättra upp för en brant slänt till riksväg 55 där en buss väntade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar