En vår för många år sedan drabbades jag hårt av hjärtesorg. Jag hade aldrig riktigt varit med om det förut, och medan solen strålade, hela Uppsala blommade och det sjöngs serenader utanför andra flickors fönster, grät jag bittra tårar i min kudde. Lite njöt jag allt av det bitterljuva i situationen, men mest var jag bara ledsen och trött och ville gråta i enskildhet på mitt studentrum.
Då trädde Ebbas Mamma in - fast det var ju långt, långt före hon blev Ebbas mamma förstås. Med bestämda steg och kramar, köttfärssås och cous-cous med smör på, tog hon tag i situationen. Med sig hade hon en grön CD-skiva med titeln A Woman's Heart. Med Eleanor McEvoy på repeat grinade jag sedan några timmar till, innan jag repade mod. Gick på vårbal. Hade roligt. Och nöjt av det bitterljuva...
Mitt hjärta läkte ihop snabbt och fint, så numera förknippar jag A Woman's heart uteslutande med min käraste vän och ämbetssyster. Du är bäst, kexet!
1 kommentar:
Fatta vad jag är kär i dig!!! Sweet!!!/ L
Skicka en kommentar