Idag har mitt vuxenblivande nått nya höjder. Jag har nämligen gjort något jag för bara fem, eller till och med tre år sedan, var fast besluten att undvika in i det längsta. Men nu är det gjort - jag har gått stavgång. Med egna, guldfärgade stavar med snygga små selar till händerna har jag stavat min vanliga runda och det var riktigt roligt. Nu är jag behagligt trött och nöjd med att det som jag misstänkte skulle kännas lätt förnedrande faktiskt kändes helt OK. Även om en farbror jag mötte milt påminde mig om att snön smälte för länge sedan...
1 kommentar:
Jag har inte nått ända fram - har ett par stavar som legat till sig nåt år...men snart så kanske.
:)
Skicka en kommentar