Predikan, 2:a i påsktiden

Om någon tycker att Kalin-influenserna är tydliga, så tycker ni helt rätt. Detta beror på att jag inte tycker man behöver uppfinna hjulet på nytt, när någon annan redan gjort ett så fint hjul.


Predikan, 2:a i påsktiden 2009
Familjemässa, S:ta Ragnhild

Ibland säger vi att något är ”alldeles för bra för att vara sant”. Ganska ofta har vi tyvärr rätt också – de allra bästa, finaste och roligaste sakerna som vi kan tänka ut eller önska oss, de är ganska ofta svåra att få att finnas och hända på riktigt

Om lärjungarna, som hade fiskat hela natten och var trötta och besvikna, tänkte ungefär så, när de såg Jesus där på stranden, så var det ingenting konstigt. De hade sett när han dog och vågade inte riktigt hoppas på att det verkligen var han som satt där vid elden. Visst, de hade hört Maria berätta att hon sett honom vid graven, de hade hört Kleopas berätta om mötet på vägen och han hade visat sig – men kunde det verkligen vara sant att han var tillbaka, att han levde? Efter allt som hänt, korsfästelsen och allt det där hemska, så verkade det verkligen alldeles för bra för att vara sant.

153 fiskar i ett nät, det låter också lite för bra för att vara sant. Men fiskar i ett nät, de sprattlar och glittrar och luktar och är helt enkelt svåra att missa. Och det där med mat till dem som behöver, och ingenting som blir till massor – det kände lärjungarna igen, det var precis sånt som Jesus brukade göra. NU kände de igen honom, Petrus hoppade i vattnet och de andra skyndade sig efter med båten. Och Jesus satt där på stranden vid elden, med bröd och grillad fisk till dem och var precis som vanligt.

Men riktigt som vanligt var det inte ändå. Lärjungarna vågade inte fråga Jesus om det verkligen var han. Kanske mindes de allt som de gjort de sista dagarna – hur de hade sprungit sin väg, de hade lämnat honom ensam när han blev slagen, hånad och dödad. Petrus kanske var den som skämdes allra värst – han som hade sagt tre gånger samma natt att han inte alls var Jesus vän, att han inte ens kände honom.

Men Jesus, han skällde inte på lärjungarna. Han hade inte kommit för att tala om hur dumma de hade varit, eller för att tala om att de inte dög som vänner längre. Tvärtom. Han kom för att vara tillsammans med dem, för att ge dem det de behövde – mat, värmde, vänskap, framtidshopp och det viktigaste av allt – tro.

Det är samma sak för oss, fastän det gått så lång tid. Jesus kommer till oss också. Han vill ge oss mat och dryck, han vill ge oss värme och kärlek och han vill hjälpa oss att tro. Även om vi har svikit honom och skäms, så vill han vara med oss, förlåta oss och hjälpa oss att gå vidare. Nu för tiden kommer han på ett annat sätt – istället för att träffa honom på stranden, får vi träffa honom när vi läser Bibeln och ber. Istället för fisk får vi ta emot det bröd och vin som är Jesu kropp och blod. Men allt det där andra, det är exakt likadant. Jesus HAR faktiskt uppstått, han lever här och han vill alltid vara med oss!