När vi gifte oss för ganska precis sju år sedan (milde tid...) valde vi vår vigselförrättare med yttersta omsorg. Vi ville vigas av en präst som skulle göra sin del av vår vigselgudstjänst högtidlig, rejäl och samtidigt glad, en präst som vi kände men som inte var en kompis i första hand, utan en präst. Vi ville vigas av en präst som delade och respekterade vår kyrkliga tradition och fromhetsinriktning, och av en person som vi kunde tänka oss att vända oss till senare, om vi någon gång skulle behöva hjälp och förbön för vår relation. Och Mikael, som vigde oss, uppfyllde alla dessa önskningar - även om han nu är minst lika mycket vår vän som han är präst - med den äran.
Sju år senare ställs jag då och då inför människor som har samma uttalade önskelista när det gäller dop- eller vigselförrättare som jag och maken hade den där våren för sju år sedan. Önskemålen är inte desamma, och de har sällan ett lika rikt utbud på välkända präster att välja på som vi hade - men principen är densamma. Till gudstjänsten som innehåller ett av livets största ögonblick, vill de ha en präst de känner sig trygga och bekväma med.
I ärlighetens namn händer det att jag suckar över önskemål som är svåra att förena med schemaläggning och rättvis arbetsfördelning, och tänker att " men kom igen, det blir ju samma effekt oavsett vem av oss som gör det, vi säger ju samma saker och gör likadant...!". Men då dyker minnet av vårt eget prästväljande ofta upp och knackar mig uppfodrande på axeln.
För är det, principiellt sett, någon större skillnad på att välja präst utifrån teologisk och liturgisk profil (som vi gjorde) och på att välja präst utifrån ålder, personlighet och åsikt i enskilda teologiska frågor (som många människor jag möter gör)? Valet är ju grundat på samma strävan efter en gudstjänst som är god och riktig i mina ögon. Gör det faktum att vi är bekännande kristna, och att vi valde utifrån en kyrklig måttstock vårt väljande bättre, eller i alla fall annorlunda? Det är en nyttig fråga att ställa sig, när människor ringer och gärna vill ha en "modern präst" eller så...
6 kommentarer:
Man får ju kalla kår när folk efterfrågar en "modern präst"..det är klart att äktenskapet inte blir ogiltigt av att det är "fel" präst, men säkert kan personen få de som ska vigas och övriga i fel sinnesstämning och det vill man inte en sådan dag. Jag tror att det är viktigt att man har den möjligheten att välja och välja bort så man får den präst som känns utifrån ens trosuppfattning och fromhetsriktning. Det är ju för övrigt så att många kanske vill ha den som man döpts eller konfirmerats av eller någon som man i övrigt har en särskild relation till. "Huspräster" är värdefullt!
För övrigt borde ju det på samma sätt att vara möjligt att välja församling, jag är då övertygad om att det inte är församlingar där det finns liberalteologer som Annika Borg som kommer att växa då..
Fast jag tycker nog att det finns en viss skillnad ändå men jag kan inte riktigt formulera den... återkommer om jag kan förklara bättre...
Jag tänker så här...alltså det som jag tycker är centrum i en gudstjänst är Jesus. De präster som inte lyfter fram honom på ett, enligt mig vettigt sätt, går jag inte till för jag får inte det jag kom för att få. Om sedan prästen är man, kvinna, modern eller gammeldags, käck eller inte så spelar det ingen roll så länge som budskapet går fram. Det som smärtar mig är då det väljs präst utifrån premisser som inte har med centrum att göra för då känns det som att centrum inte är viktigt utan bara utanpåverket. Sådant väljande känns ibland som en del av främlingskapet inför kyrkan.
Ja det är sant Lisa, man kan lyfta fram Jesus på ett lite mer gammaldags sätt och ett lite mer modernt, men idag har modernt tyvärr blivit synonymt med något okristet, som devalverar Jesus till en sedelärare vars exempel man bör följa med som man inte behöver tro på som sann Gud och sann Människa.
Lisa: Huvudet på spiken!
Det är ett intressant ämne! Och för att byta gudstjänst: Begravningen. Själv har jag och min partner skrivit varsitt brev om hur det bör vara på vår begravning. Där har vi båda exempelvis skrivit att det under inga omständigheter kan vara en präst som uttryckt en homofientlig hållning som förrättar begravningen. Detta skulle ju vara helt oacceptabelt och väcka onödig anstöt med tanke på att en stor del av församlingen vid dessa tillfällen skulle bestå av homosexuella vänner och närstående.
Självklart skulle det bli en korrekt begravning ändå, men det vore olämpligt med den sortens människa i den rollen.
Vi har gjort det här valet eftersom vi känner att vi - av erfarenhet - inte kan lita på homofientliga präster och man vill ju inte att anhöriga skulle få höra otidigheter i griftetalet.
/Johan
Skicka en kommentar