Vår nyaste adventsljusstake är röd med hjärtan. Det stör mig. Den var vit på kartongen. Det är alldeles för tidigt för rött egentligen. Låter det överspänt? Det blir värre - förrförra året hade vi adventsfika. Mina "vanliga" dukar till vårt vardagsrumsbord var alla i tvätten, så jag lade på en röd duk. Men först efter att ha överlagt med mig själv säkert en timme - juldukar ska egentligen ligga i sin låda, platt stilla, tills eftermiddagen den 23 december. Annars är det fel. Inte så mycket som en tomteluva kommer utanför skåpen innan dess. Jag vet att det låter lite hårt och tvångsmässigt, men jag är hårt präglad.
Jag är nämligen uppvuxen i ett hem med ett extensivt, men hårt reglerat julpyntande. Adventsljusstakarna sattes upp lördag eller möjligtvis fredag före första advent. Julsaker efter storstädning 23 december - EFTER lunch, parallellt med julskinkans tillredande. Varje sak hade sin plats, och starka principer (typ inga tomtar i finrummet) följdes. Lummer hängdes över dörröppningarna. Alla bord och skåp fick juldukar. Bonader med diverse folkloristiska såväl som allmänt tomtiga motiv hängdes upp i de flesta rum. Halm-mobiler hängdes i fönster och från lampor. Gardiner byttes och dörren fick en krans. Granen togs in sist, och så sattes ljusen i. Bara ljusen - klädandet skedde först på julaftons morgon, till tonerna av en raspig CD-skiva med en gosskör från Cambridge. Även där rådde principer - inga tomtar ovanför knähöjd. Plåthusen och glasängeln högst upp. Träfåglarna med spik näst högst upp.
Detta innebär att min barndoms jular verkligen var juliga. Det var verkligen skillnad på advent och jul, och på vardag och fest. Det innebär också att vi - tycker jag i alla fall - har ett väldigt juligt och trivsamt hem mellan 23 december och tjugondedag Knut. Men, som sagt, det innebär också att jag inte är så där vansinnigt tolerant mot medmänniskor som gladeligen tar fram ljusstakarna vid Allhelgona, tomtarna vid domsöndagen och klär granen före lucia. Det är döda ting och adiafora - jag vet. Men jag är lite...julskadad. Typ.
3 kommentarer:
Sedan många år har jag lämnat julpyntslådan till barnen: full före jul (någon/några dagar före) och tom när det är dags att plocka ihop alltihop. Jo, för de vet ju varsch de hedde alltihop ...
Fast sen flera år sitter det en gammal pappersbonad med tomtar kvarglömd över skrivbordet på övervåningen.
Vi får se om den försvinner nästa julborttagning eller om den acklimatiserat sig in till normalitet och slutat synas ...
Förlåt om du fick magknip ... ;-)
Jag har inte ens fått upp adventsstjärnan ännu. Det är förmodligen ett regelbrott av det grövre slaget :)? (Ser nu framför mig hur du trillar avsvimmad till golvet!)
Vad härligt att det är fler som håller på traditionerna.Vi gör nästan likadant. I och med att man väntar med pyntandet behöver man inte plocka bort det förrän tjugondag knut för man tröttnar inte så tidigt. Det är dock lite svårt att veta vad man ska göra med allt pynt barnen drar hem.
Skicka en kommentar