...finns numera inte bara omvittnad här, utan även i Kyrkans Tidning. Det är roligt att kunna sprida sin rigida julpraxis till omvärlden!
Det är mycket jul just nu, så här drygt tre veckor innan det verkligen är dags. Man kan sura och gnälla på det, eller så kan man gilla läget. Jag pendlar lite hit och dit, men börjar mer och mer luta åt det senare. Mycket av förskottsjulandet är ju trots allt vackert, bra och riktigt. Igår till exempel, fick jag höra en fantastisk text, som jag inte minns vad den hette och inte riktigt vad den handlade om, men som innehöll strofen "krubban är tom".
Krubban är tom. Jag tror det ska bli min slogan den här advents- och jultiden. Krubban är tom. Precis som korset är tomt och graven är tom. Herdarna fick änglabud för att fatta vad det hela handlade om. Vi får kanske inga himmelska körer - men vi har tillgång till hela storyn. Vi vet hur det går sedan. Vi vet att Jesusbarnet är uppståndet, mitt ibland oss såväl som igenkommande till att döma levande och döda. Att fira jul handlar inte om att parkera sig i halmen och gosa bebis och snutta stämning, utan om att Ordet blev och blir kött på riktigt.
Jag måste fila på det, förstås, men jag tror det kommer bli bättre ju mer jag tänker på det. Kan vi inte hjälpas åt? Vad tänker ni, när jag säger att krubban är tom?
4 kommentarer:
Hej! Ja, jag tänkte genast på talesättet "När krubban är tom, så bits hästarna..." (aktuellt för situationen i Kyrkans Hus?). Men det talesättet förutsätter ju en positiv syn på den fulla krubban, vare sej den är full av nyhackad halm eller av det barn som är Livets Bröd i brödhuset Betlehem.
Jag tänkte också hästrelaterat. Jag rider sista lektionen. De som ridit näst sist fodrar. Så när vi kommer in i stallet så finns det mat i krubban. Finns det inte det så uppstår en snopenhet. Och en aktivitet liknande på en restaurang när gästen klagar.
Skulle betlehemskrubban vara tom hela vintern så tror jag det skulle uppstå snopen förvirring också.
Min tanke var tvåfald: tom därför att barnet inte kommit ännu - dvs. det är fortfarande Advent och vi får ge oss till tåls på jul, eller tom därför att Kristus inte finns där längre utan låter sig finnas på annat håll. Annat håll som betyder i människor utanför kyrkans väggar, annat håll som i bortom interna kyrkkäbblet.
/Marie
Kanske det mest visar att vi så innerligt önskar att den ska fyllas...
Och det lär vi väl förhoppningsvis fortsätta att önska även om svenska kyrkan ibland agerar som ett kommersiellt företag (om jag har förstått rätt)
Kristina
Skicka en kommentar