Jag brukar visst vara lite småarg så här års. Mitt bloggarkiv vittnar om inte annat om detta. Är jag inte arg och hatisk mot glitter, så är jag bitter över att det enbart serverades risgrynsgröt till lunch på luciadagen när jag gick i skolan, och är det inte DET, ja då är jag sur på att Lucia blivit en skönhetstävling för förskolebarn, eller varför inte på texten till Jul, jul, strålande jul.
Men i år har något hänt. Jag har blivit snäll - eller i alla fall oberörd. Jag slipper ju äta gröt, jag kan inte hindra förskoleklasser från att ha luciaval, glitter går att dammsuga upp och även om jag fortfarande tycker präktigt illa om högtidstillbedjan och dess signaturmelodi Jul, jul, så tänker jag inte ta någon strid. Tvärtom. Jag ska prata försonande om den på julkonserten imorgon till och med.
Jag kanske har blivit vuxen, klok och snäll. Eller så har det att göra med att jag bara sov fyra timmar i natt (kaffe på kvällen är gott men dumt när man ska stiga upp vid klockan sex...) och behövt mina krafter till att hålla mig vaken. Sak samma. Luciatåget i Sankta Ragnhild var väldigt, väldigt fint i alla fall. Jag vet, för jag har sett det tre gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar