söndag, december 17, 2006

Dömt att misslyckas...

Jag för ett ojämt krig mot en julsång. Och inte vilken julsång som helst heller - Jul, jul, strålande jul. Jag inser att det är kulturfientligt och mer eller mindre lönlöst - ingen kommer sluta sjunga den bara för att jag inte tycker om den. Men jag är lätt besatt. Just nu är mitt delmål att lyckas manövrera ut den från julbönen. Det kommer heller inte att gå.

Varför? För att den framställer julen inte som en samling av dagar då vi firar Jesu födelse, utan som en självständig person, som kan skänka människor frid och fred och harmoni i sig själv. Jul, jul strålande jul tillber inte Kristus, den tillber julen i sig. Som om det faktum att just jultiden kunde förändra något i människors suckande barmar eller i stridernas blod och larm. Jesus kan -och han är ju här varje dag.

Mitt andra argument är att den är sliskig, sentimental och svårsjungen. Men det är helt sekundärt.

För att inte framstå som alltför negativ, vill jag här lyfta fram 10 jul- och adventssånger jag tycker om.

1. Dagen är kommen
2. Välkommen, O Jesu du himlamonark
3. Se, natten flyr för dagens fröjd
4. Det är en ros utsprungen
5. O kom, o, kom Immanuel
6. Vid Betlehem en vinternatt
7. Lagd på strå i ett stall
8. Ett litet barn av Davids hus
9. Tänd ljus, ett ljus ska brinna
10. Bereden väg för Herran

6 kommentarer:

Blyger sa...

Amen!!!

~Karin Långström Vinge~ sa...

Åååhhh...men det är så snyggt komp!! :)

Falstaff sa...

"Jul, jul" får mig bara att tänka på en studentikos pastisch jag fick höra en gång:

"Punsch, punsch, ljuvliga punsch,
glimmar så skönt i glaset..."

:)

Anonym sa...

Du kan även tänka dig "Det strålar en stjärna" i Idol-stil. Ingen klassisk sånskolning alls på jobbets luciafirande. Blä!

Anonym sa...

Men Miriam nu är det väl ändå dags att ta fram starkvinsglöggen och muntra upp helt enkelt. Ta en pepparkaka innan julbönen.

Miriam sa...

Det står en hel burk på bordet här på jobbet men jag är lika elak som vanligt...:-)