På grund av olyckliga omständigheter och kommunikationsmissar, fick jag i torsdagskväll skriva denna betraktelse på sisådär 15 minuter och sedan med skamförakt klicka iväg den till Länstidningen som egentligen velat ha den dagen innan. Det kändes kanske inte som världens bästa söndag att panikskriva en max-2000-tecken-lokaltidningsbetraktelse till, men är man en Wachet Auf-freak så är man...
Jesaja 51:4-6
Söndagen före domsöndagen har temat Vaksamhet och väntan, och mer specifikt om vaksamhet och väntan inför Jesu återkomst. Evangeliebokens texter handlar alla om det – att leva beredskap för att en dag, som vi inte har en aning om när den kommer, då ska Jesus komma tillbaka och han ska döma alla människor.
Det är lätt att rygga tillbaka inför tanken på en domstol, hur gudomlig den än må vara. Särskilt när vi inser, att den kommer att gälla också oss, och våra liv. Det är lätt att rygga tillbaka, lätt att vilja bortförklara eller helt enkelt fly undan det faktum att Jesus faktiskt är Bibelns störste domspredikant och vill att vi ska veta vad som komma skall. Talet om Jesu återkomst och domens dag, det är något att ta på största allvar, och leva i just vaksamhet och väntan inför.
Men vi får heller inte glömma vem det är som ska komma, vem det är som ska döma oss. Det är ingen okänd och okänslig domare, som hellre fäller än friar. Nej, det är vår bror, vår vän och vår frälsare, han som föddes i ett stall, vandrade omkring här på jorden, förlät synder och botade sjuka. Det är samme Jesus som älskat var och en av oss så mycket att han dött en plågsam död för att vi ska få leva. Samme Jesus som lovat att den som kommer till honom, ska han inte visa bort. Det han kommer med på domens dag, det är rättvisa, och frihet. Domens dag kommer också vara upprättelsens och sanningens dag, en dag då kärlek, rätt och sanning segrar för alltid. Den må innebära att himlen löses upp som rök och jorden slits som en klädnad – men den är likafullt dagen då Jesus ska komma med hjälp som varar i evighet och en rättfärdighet som aldrig tar slut. Det är en dag att invänta med allvar och i självrannsakan – men också en dag att se fram emot med glädje och tillförsikt. Herren kommer. En dag kommer allting bli som det från början var tänkt att vara.
2 kommentarer:
Får mig att tänka på Julsång av Otto olsson (med text av Wallin tror jag).
"En härlig tröst
att han, som är vår Frälsare,
skall en gång bli vår domare,
ack, härlig tröst!
Då han i skyn skall komma
med makt och stora härlighet
och giva ond' och fromma
sin lön i evighet"
VI har en jävig domare skulle man kunna säga!
Vilken härlig, kort och snärtig, samtidigt tydlig, mild och med värme! Gott lyssnat på Anden!
Skicka en kommentar