lördag, november 06, 2010

Provokativ insikt

I diverse olika butiker och sammanhang, har jag stött på en storts stora, blanka nyckelringar från ett företag som heter Kreativ Insikt. De har olika små affirmationer på sig, som alla andas positivt tänkande av typen "välj glädje". Inte riktigt min tekopp alltså. Snarare tvärtom. Jag blir tokprovocerad. Först trodde jag det berodde på att jag är överkänslig mot klyschor och en viss sorts sentimentalitet - en smakfråga helt enkelt. Sen satt jag och tittade på nyckelringarna på nätet och blev argare och argare och insåg att nej, det här handlar om något större. Det handlar om att jag tycker att merparten av de där positiva affirmationerna inte alls stämmer. Jag tycker till och med de är lögn. Här är några exempel:

"Idag är en bra dag", står det på en nyckelring. Den är väldigt fin. Men livet är fullt av dagar som inte är bra. Som aldrig kommer kunna sägas vara bra ur någon annan synvinkel än att det är bättre att vara vid liv än motsatsen. Det finns dagar av sorg, av sjukdomsbesked, av smärta, av övergrepp och förtvivlan. Dagar då man drabbas av saker man inte kan värja sig emot. Dagar som inte borde få finnas. Dagar då en sådan text inte bara är fel, utan ett hån, eftersom den bygger på slutsatsen att alla dagar är bra, och känns det inte så är det fel på dig som inte kommit till insikt.

"Det är ditt liv. Följ dina drömmar" är texten på en annan nyckelring. Och det är ju på ett sätt sant - mitt liv är mitt, och mitt liv är mitt ansvar. Vilket sannerligen inte är så enkelt som att följa sina drömmar - även om många drömmar sannerligen är bra och förtjänar att uppfyllas. För mitt liv är inte bara mitt, eftersom de allra flesta av oss står i relation till andra människor. Följer vi våra drömmar rakt av, så krossar vi inte sällan någon annans. Och alla drömmar är inte goda.

"Se, inse, det finns ingenting du inte kan göra", står det på en tredje. Vilket kvalificerat skitsnack. Det finns massor av saker som jag inte kan göra, både saker som är rent fysiskt omöjliga, och andra som jag inte klarar av på ett mer personligt plan. Ännu fler saker som jag inte ska göra, eftersom de inte är goda, inte är rätta, eller helt enkelt inte är mina uppgifter. Och är det någonting som jag mår bra av att inse, eller åtminstone påminna mig om, så är det att just jag vare sig kan, ska eller måste göra allting. Och rent teologiskt, så finns det en stor grej jag inte kan, och det är att frälsa mig själv. Inte ens genom att välja glädje och tänka positivt. Jag menar, jag kan tänka lika positivt som en armé av Kay Pollak-kloner och jag kommer dö i alla fall.

Sammanfattningsvis så tycker jag att det här inte bara klyschigt, utan dessutom självupptaget och verklighetsfrånvänt. Det är de sekulariserade, privilegierades västerlänningarnas tröst i ett ytligt, individualistiskt samhälle där de existentiella frågorna inte tillåts handla om liv och död utan bara om balans och välbefinnande. Det är lagiskt, det är banalt och det är dömt att misslyckas.

13 kommentarer:

Karin sa...

Word, syster!!

Talja sa...

Uppsala Vård och bildning, kommunens bolag alltså, har det käcka mottot "det goda mötet i vardagen". Fy tusan vad jag har hatat att se det i tryck överallt när jag kastat mig in och ut från hjälpbehövande hemtjänstkunder och verkligen hindrats från att ge någon ett gott möte. Sååå provocerad!

Talja sa...

Har dock en klatschig nyckelring som jag använder.

"Christians aren't perfect - just forgiven."

Madicken sa...

Så sant, så sant. "Tänka lika positivt som en armé av klonade Kay Pollak" Den var bra!

marta sa...

Indeed!

Jag har nyss börjat läsa den Barbara Ehrenrich bok om positivt tänkande, eller snarare om varför det inte bara är dumt utan direkt livsfarligt när det används som bot mot cancer eller istället för att förändra exempelvis politiskt. Kanske ett lästips om du inte läst den?
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173432741

Leif Ekstedt sa...

Svenska Kyrkan kan kanske sälja nyckelringar- det är enbart att välja mellan klyschorna.
Men varför inte med uppmaningen
"Gud ser Dig - Gå i kyrkan på Söndag".

kyrksyster sa...

Klokt! Klokt!

Någon gång på 90-talet började jag upptäcka att unga människor satt hos mig och var så frustrerade över att saker inte blev som de tänkt. De använde uttryck som "jag är värd att få må bra", de såg en sorg som en personlig kränkning. De var så fast i en positivistisk livssyn att de inte klarade en motgång, ett lidande...

Det ledde till att jag utbildade mig på St Lukas. Jag blev inte mycket klokare just i den frågan där, men det fick mig att våga ifrågasätta positivt tänkande i alla fall.

Positivt tänkande har naturligtvis effekt på vanliga gnälliga människor som inte har värre bekymmer än vädret och dålig hårdag. De kan ju få en uppryckning av det. Personligen tror jag att det är sådana människor som blir lärans apostlar. De har upptäckt att de mår bättre om de inte fäster sig vid sina banala bekymmer.

Runt om sig ser de människor vars liv är verkligt bekymmersamma. Det är jobbigt. De börjar då använda positivt tänkande som ett sätt att döma ut dessa människor, få det att bli deras "eget val" att de är sjuka, fattiga eller ensamma. Då kan man glassa vidare i sin positivism utan att behöva ta ansvar för andra.

Positivt tänkande har skadat så många människor direkt och indirekt. Det kan bli en tyrann över betungade människor.

Mitt liv har varit en kamp nästan jämt. Jag kommer på mig med att dölja mina lidanden för andra genom positiva klyschor. För att få vara ifred, slippa deras klyschor... och uppfodringar. Förmodligen gör många så. Skillnaden är att jag inte skäms inom mig.

Jag älskar "Life of Bryan" och skrattar och gråter på en gång inför slutscenen... "Just look at the bright side of life" brister de korsfästa ut i en fantastisk kör.

Emil sa...

Ja, verkligen bra formulerat. Och visst, man kan undra över om Svenska Kyrkan är ett växthus för må-bra-klyschor -Du duger osv. i en kyrka inte allt för många mil, från våra respektive hem arnordnas också "Spa för själen". Jag kan egentligen inte kritisera det eftersom jag inte varit där, men bara rubriken, jag mår illa när jag ser den...

Miriam W Klefbeck sa...

Fast det kan ju vara ett spa där man får massage till ljudet av Taizésånger, fotbehandling under högläsning av Markusevangeliet, kan delta i kristen djupmeditationer över psaltarpsalmer och till sist får vara med om den ultimata själsliga upplevelsen, nämligen Herrens heliga nattvard.
Det KAN vara så. Men min inre kyrkmisantrop tror inte riktigt det.

Majoy sa...

Oj, vilket spännande inlägg. Kan inte säga emot några av dina tankegångar (fast jag till och med äger ett mobilsmycke från Kreativ insikt ;). Fast jag blir inte provocerad trots att budskapen kanske kan tyckas vara ytliga. Å andra sidan "Gud älskar dig" kan kännas lika mycket klyscha dagen då man får ett sjukdomsbesked eller nåt annat hemskt händer. Min poäng är väl just att det handlar om hur vi använder orden och vad vi tror att de kan täcka in...

Miriam W Klefbeck sa...

Visst kan även kristna one-liners kännas som hånfulla klyschor - sannerligen! Men skillnaden mellan dem, och den typen av livsklyschor som Kreativ Insikt levererar, är att det finns ett idéinnehåll och ett tankesystem bakom, något som går utanför tid och rum och framför allt utanför oss själva. Problemet med positivt tänkande av den här arten, tycker jag, är att den lägger allt ansvar på individen, som om vi hade makten och kraften att i alla lägen välja våra känslor och reaktioner.

Sofia sa...

Po Tidholm skrev en rätt legendarisk artikel om det där apropå Kay Pollacks Såsom i himmelen som tyvärr inte ligger ute på DN längre efter deras omgörning. Jag hittade ett litet brottsstycke på en blogg:

"Det gemensamma draget hos praktiskt taget alla i självhjälpsbranschen såväl som alla managementteologer är betoningen på individens egen förmåga att lyckas utan hjälp från andra och utan att förändra sin omgivning - det är nyliberalismen i andlig skrud. Varje dilemma i livet utmålas som en valsituation där styrkan i tron på det goda avgör hur du ska klara dig. Det låter alltid väldigt enkelt. När Pollak talar om "att välja glädje" säger han också indirekt att det finns de som valt olycka och hamnar därmed otäckt nära Ulf Ekmans tal om att cancer är Guds straff mot dem som inte tror på rätt sätt. Varken som föreläsare, författare eller filmmakare väljer han att ta hänsyn till klass, kompetens, social status, ekonomiska förhållanden eller geografi. Alla har samma möjligheter till förlösning och den med automatik påföljande framgången.
Po Tidholm: 'Så som i en reklamfilm' (DN 2005-03-05)

Conan the Librarians geniala sågning av filmen ligger dock fortfarande ute till glädje för mänskligheten:

http://conie.blogspot.com/2004/10/10-skl-att-undvika-s-som-i-himmelen.html

Allaredan sa...

Apropå ämnet:

http://floskelforum.blogspot.com/2007/11/vf.html