Hell dig Maria, du finns på presentpapper

Det finns en väldigt trevlig inrednings- och klädbutik på vägen mellan S:ta Ragnhildsgården och tågstationen. Det luktar alltid gott där, och expediterna är mycket mycket vänliga och mycket hjälpsamma. De säljer, förutom jättefina märkeskläder, doftljus, lite leksaker, lite smycken, stora vita bokstäver att sätta upp på väggen, nyckelringar med själfull text, vackra kort och lite annat i samma stil. Bland annat, upptäckte jag idag, små Mariastatyer av gips och vita, vaxade presentpåsar för vinflaskor, med följande text tryckt på ena sidan:

Ave Maria, gratia plena,

Dominus tecum, Virgo serena.
Ave cuius conceptio,
solemni plena gaudio,
celestia, terrestria,
nova replet letitia.

Mitt behov av en sådan påse kändes mycket litet just då, men nu önskar jag nästan jag hade köpt en, för att kunna visa här på bloggen. I alla fall, när jag satt på tåget, funderade jag över vad en sådan påse, i en sådan affär är ett tecken på. Är det en stilla påkristning, en försiktigt normalisering, via presentartiklar? Är det ett tecken på att kristna böner inte längre är töntigt, utan något man med stolthet kan svepa in sin gå-borts-vinflaska i? Eller är detta ett tecken på att sekulariseringen så djup, och omvärldsanalysen så grund, att en av världens mest kända och älskade böner utan vidare kan användas som en kul detalj, en vacker, latinsk text på en påse, som man inte vet vad den betyder och verkligen inte hur den används? Och den milda, stilfullt skavda, madonnan som ett inslag i det perfekta inredda Shabby Chic-hemmet, något som känns gammaldags och romantiskt men som inte har något som helst med vare sig Gud eller Jesus att göra?

Jag lutar tyvärr åt det senare. Tycker ni jag är svartsynt, håller ni med, eller har ni egna analyser av detta lilla kulturfenomen?


PS: Ingen skugga över butiken, den är verkligen hur mysig som helst och kan sannerligen inte ta ansvar för en eventuell inredningsrelaterad sekulariseringsprocess. Vill ni kika in? Här är deras blogg!