tisdag, november 23, 2010

Melanchthon och Schartau - en berättelse om terrorbalans

Egentligen har det gått över förväntan. Men ingen kan påstå att det råder frid och harmoni i vårt hus just nu.

Melanchthon, som varit husets första och bästa katt i snart sju år, har visserligen inte brukat våld mot sin unge gäst - han får äta ur hennes skålar och gosa med hennes människor utan att hon protesterar - men kommer han för nära henne, låter det i sanning förfärligt. Hon fräser högre än vi någonsin hört förut, och så utstöter hon någon sorts märkligt läte som vare sig är ett morr eller ett jam utan någon sorts avgrundsylande. Schartau ser mest förbryllad ut när detta händer, men håller noga säkerhetsavstånd. I övrigt utnyttjar han skamlöst sin status som liten och söt - hoppar upp på bordet när vi äter, leker med mitt hår, klättrar i gardinen och betar i krukväxterna. Eller, som just nu, sitter på min axel och spinner högljutt i örat på mig, samtidigt som han planerar en attack mot mitt halsband/tangentbordet/något som rör sig på skärmen. Melanchthon, kraken, betraktar det hela med illa dold svartsjuka, men snart är ordningen återställd och hennes ställning som först och bäst och finast återtagen. För imorgon bitti flyttar Schartau, och byter namn till Pelle.

7 kommentarer:

Gunnel sa...

Berätta gärna lite mer om Schartau! Hur fick en liten söt kattunge det namnet? Jag vaknade och tänkte på tjejen med efternamnet Schartau, som fick så negativa kommentarer, när hon presenterade sig.
Det blev en släktforskning till slut och en film, som gick på TV - en underbar dokumentär om oss på Västkusten.

Miriam W Klefbeck sa...

Jag såg också dokumentären om Schartauanien - jättefin film!

Vi har en kort, men intensiv tradition av att ge katter teolog-namn, helst efter teologer vi gillar. Så när Melanchthon var upptaget, Swingli inte kändes så lutherskt och Luther inte så "kattigt", så fick det bli Schartau helt enkelt. Fast nu, när han flyttat vidare till en annan prästgård, heter han som sagt Pelle. Pelle III.

Gunnel sa...

Om det varit Rosmari, som fått namnet Schartau hade jag förstått det bättre - antingen eller -:) Jag har ju läst teologi baklänges först när präster på bibelsajten inte tolkade bibeln, som jag gör år 2000 och framåt i debatterna (obs inte i frågor och svar). Sen år 2005 kom en doktorsavhandling med det fyndiga namnet "Bibeln på mina egna villkor......" om yttitydförändringar bland unga från det att NT 81 till Bibel 2000 kom ut.

Nu är jag där att Luthers lärjungar gick för långt och Schartaus lärjungar gick för långt och Calvins lärjungar gick för långt......

Bibelns budskap är allt lättare att förstå än teologernas utläggningar, tycker nog jag en enfaldig gumma.
Tack för att du finns kvinnliga präst!

Miriam W Klefbeck sa...

Men Rosmari är ju inte katt, utan matte, till Schartaus lillasyster som saknar namn än så länge.

Och om teolognamnen är efternamn, spelar könet mindre roll....

Sofia sa...

Hm. Hon kanske kan heta KG Hammar.

Herta, fd kattägare i mängder sa...

Det finns ju inget som säger att katter som tvingas leva tillsammans samtidigt och dessutom utvecklar några vänskapsband. Möjligtvis en tvingande samvaro, att likna vid mäniskor som vistas på institution kanske. Nja det kanske inte stämmer riktigt. Ibland kan de till och med ge varandra ömhetsbetygelser fast kanske ändå....

Jonas sa...

Varför inte ge någon namnet Fader Gunnar? Rosenius eller Laestadius?