Tack, biskop Anders!

Svensk media, och kvällstidningsdito i synnerhet, besitter inte direkt specialkompetens när det gäller romersk-katolsk moralteologi och kyrkorätt. Inte heller kan man påstå att de är direkt positivt inställda till romerska katoliker i allmänhet och Vatikanen i synnerhet. Att mycket av rapporteringen kring fallet med den nioåriga flickan i Brasilien blivit uppskruvad och förenklad är därför inte så konstigt. Till exempel är det inte flickan som blivit exkommunicerad, vad jag förstår, utan hennes mamma, och styvfadern är inte förlåten och välkommen till nattvarden förrän han ångrat och biktat sig, vilket inte finns några bevis för att det är gjort, och vilket knappast kommer ske lättvindigt.

I det sammanhanget är det bra att biskop Anders Arborelius reder ut begreppen. Det hedrar honom också storligen att han samtidigt kritiserar sin brasilianske kollegas hantering av ärendet:

"Det är obegripligt att ärkebiskop Sobrinho gett offentlighet åt denna exkommunikation. Liknande tragiska fall skall lösas i samband med bikt och själavård, inte inför hela världens ögon" skriver han.

Själv tycker jag att det inte ens behöver diskuteras huruvida detta är en nödvärnssituation, där abort är nödvändig för att skydda moderns liv. Självklart är det så. Läkarna, som med största sannolikhet är både katoliker och medvetna om brasiliansk lag, bedömde att graviditeten utgjorde en fara för flickans liv. Det var knappast ett godtyckligt beslut, eller del av en politisk agenda, utan ett beslut med patientens bästa för ögonen. Och mammans beslut att tillåta aborten togs i medvetenhet om att det var nödvändigt för att rädda flickans liv. Varför ska sådana beslut ifrågasättas, när omständigheterna är så extrema? Alternativet hade ju mycket väl kunnat bli att de dött alla tre. Nioåringars kroppar är inte skapta för tvillinggraviditeter. Inte deras själar heller.