Jag har motionssimmat ikväll. För första gången på alldeles för länge åkte jag till Frejahallen och avverkade en kilometer. När jag var 18 tog det 18 minuter. Det gör det inte nu direkt, men det är helt OK ändå.
Frejahallen är dessutom något så härligt som en äkta svensk småstadssimhall med extra allt. 25-metersbassäng, grodformade flytredskap av pressad frigolit, barnpool med ljummet vatten, några solariebås och en kiosk som säljer Refresher-kolor, läsk och bananer. Dessutom finns det omklädningshytter och på motionssimningstiderna tänder de ljus i mini-kandelabrarna mellan de färgglada vattendjuren i målad masonitskiva som pryder väggarna. Det är en skön och tillåtande miljö där alla plaskar runt i sin egen takt och pratar vänligt också med sådana man inte känner, och som andas folkhem och barndom.
Ganska många simhallar har passerat genom min uppväxt. Den som mest påminner om Frejahallen i Gnesta är Eyrabadet i Örebro. Dit fick man åka på simskola i trean, vilket inte var speciellt roligt eftersom jag förpassades till gruppen för icke simkunniga, trots att jag hade simmat flera somrar. Total förnedring för mitt 9-åriga ego, och alltsammans berodde på att mina bentag var sneda på något vis. Det är de fortfarande, förresten, men jag har fortfarande inte drunknat.
Gustavsviks Äventyrsbad var en av de stora attraktionerna. Det fanns rutschkana med gupp, en vattengrotta med strömmar, vattenkanoner och vågmaskin - nymodigheter av rang på 80-talet. Och en kiosk innne i vid bassängen som sålde pommes frites och godis. Det luktade annorlunda där, inte bara klor utan nytt och lyxigt på något vis. Man fick ett speciellt armband i entrén i neonfärgad plast. Det skulle man ha på sig så länge som möjligt efter besöket, och helst spara på också. De luktade lite coca-cola-aktigt, vill jag minnas.
På gymnasiet simmade jag periodvis ganska mycket, både på Eyrabadet och på Gustavsvik. På fredagarna brukade jag gå från Karro till Gustavsvik, simma två kilometer och sedan promenera igen, till körövningen på andra sidan stan. Nu för tiden blir jag helt trött bara av att tänka på det, men då var det ett utmärkt sätt att fördriva en eftermiddag då det kändes onödigt att åka hem och vända.
Nåväl, jag gillar simhallar. Även om man luktar klor efteråt.
1 kommentar:
Klor är nostalgi för mig med, och då har jag ändå en lätt allergi mot det. Jag blir vackert rödsprängd i ögonen och är det nyklorerat blir huden rosaflammig. Måttligt snyggt, men jag gillar simmandet ändå. Jag simmade faktiskt i Wisby simsällskap mellan typ 5 och 13 års ålder och tog en massa märken som jag satte upp på min plyschsköld hemma. Nu har Peter en fantastiska tillgång på sitt jobb på garnisonen - en helklassisk 25-meters bana med läsk- och godisautomat och bastu som man glömmer slå på innan man går ut i bassängen. Den har t.o.m. sån där usel schampotvål i automater i ducharna!
För övrigt gäller nog regeln:
18 år = 18 minuter
30 år = 30 minuter.
Skicka en kommentar