Ärligt. Jag försöker faktiskt att tyda och tolka allt till det bästa när det kommer till mina medmänniskor. Jag försöker se den större bilden, hela historien, djupare förklaringar, inte döma någon ohörd. Inte för att jag alltid lyckas - arvssynden är min permanente inneboende - men jag försöker i alla fall. Eller försöker försöka.
Men som sagt, ibland misslyckas jag kapitalt. Som när jag läser sådant här. Om anmälningarna visar sig stämma är detta ett missbruk av prästämbetet som går bortom det mesta. En konfirmand är ett barn, och det är på många sätt en 16-åring också. En vuxen kan inte ha en jämställd relation med ett barn. Det är inte kärlek, det är övergrepp och utnyttjande. Är man gift ska man inte ha sexuella relationer med någon annan än sin maka - det är äktenskapsbrott. För de allra flesta är detta fullständigt självklart - men uppenbarligen är det för svårt för vissa kollegor att förstå. Klarar man inte sådan enkel slutledning, då har man inte i kyrkans ungdomsarbete att göra. Inte i prästämbetet heller.
5 kommentarer:
Ja, man lackar verkligen ur...Som ungdomspräst (och präst överhuvudtaget) har man ju ett oerhört stort ansvar - mina tankar går till dessa två ungdomar.
Jag håller med.
Människor som tror att man kan ha ett ömsesidigt förhållande med en tonåring när man själv både är ämbetsbärare och ledare för dessa och en hel del år äldre har aldrig läst ett ord psykologi (överföring, förälskelse i sin hjälpare osv) eller har inte alla hästar hemma. Jag gissar på det senare.
Kloka tankar systrar!
Den här sortens ämbetsmissbruk gör mig verkligen vansinnig. Jag vill bitas!
Alla tankar och förböner till tjejerna (jag tror det är tjejer i båda fallen) men också till kollegorna som måste reda hantera den här situationen i församlingarna.
Bra rutet!
Amen. *gnisslar tänder*
Skicka en kommentar