måndag, mars 02, 2009
Begreppsdevalvering (igen)
Begreppsdevalvering är ett av mina nuvarande favorituttryck. Att använda starka, negativt laddade ord på ett sätt som förringar både ordets betydelse och de händelser som de från början beskrev, tror jag på sikt är skadligt både för språket i sig och för samhällsdebatten. Användningen av ordet kränkning är ett av de tydligaste exemplen. Personligen tycker jag att en våldtäkt, misshandel och diskriminering är kränkningar. Att inte få ha mössan på sig i klassrummet, att bli emotsagd eller nedröstad, är det inte. Men det är ett bra ord att ta till, när man vill hävda sin rätt att göra som man vill, eller när sakargumenten är slut.
Olof Djurfeldt berör detta i sin krönika i Dagen - denna gång handlar det om hur man använder ordet fundamentalist. För är det verkligen rimligt att jämställa en person som tror att livet börjar vid befruktningen, med en människa som bedriver terror i Guds namn?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ångest är också ett sådant ord. Och katastrof.
Hur ska vi kunna beskriva det nätt och jämnt beskrivliga när alla ord är förminskade?
Kränkning har väl blivit vårat lands mest använda ord under senare år. Allt verkar vara kränkande.
Kris, kan man lägga till också. Och chock.
Och "jag är i en process".
Jag känner en familj som skriker "BINGO" varje gång de hör eller läser ordet "kränkt" (eller dess olika böjningsformer). Det är kul!
Om det nu är fundamentalistiskt att tro att det finns absoluta sanningar och att livet börjar vid befruktningen - ja då är vi väl nästan alla kristna fundamentalister. Men eftersom det är så negativt laddad så vill man inte bli kallad det.
Detta med kränkning hör ju samman med detta rättighetstänk, lyssna till denna träffsäkra låt (som av någon anledning retade gallfeber på den fundamentalistiska feministen professor Tiina Rosenberg).
Ursäkta här är länken:
http://www.youtube.com/watch?v=4RDf7hhrO9o
Skicka en kommentar