"När du gör så, då känner jag att..."
Så ska man kommunicera nuförtiden. Och visst har det fördelar att försöka undvika anklagelser och generella omdömen om den man pratar (grälar) med. Men samtidigt - är inte detta ett lysande exempel på hur man lätt som en plätt manipulerar sin omgivning med skuld och skam? Ett lysande exempel på hur man kväver den andres argument och reducerar den till en förövare istället för en meningsmotståndare?
"Jag känner mig kränkt och orättvist behandlad" kan man säga, när man inte får som man vill eller när man vill få övertag och makt över någon annan. Eller "jag känner mig inte sedd". Det är effektivt, för utan att behöva säga det rakt ut, anklagar man den andre för att vara orättvis, ouppmärksam, självisk eller orättvis. Känslomässiga anklagelser av det här slaget får de allra flesta av oss att skämmas. Och den som skäms är ofantligt lätt att få dit man vill. Kvinnomisshandlare och diktaturer har använt den taktiken, om än i grövre form, sedan urminnes tider.
"Jag tycker att..." och "jag vill... är inte alls lika manipulativt. Olika åsikter och viljor kan man diskutera, och om någon tycker att jag har fel, eller vill något annat än jag, är det inget att skämmas för, tvärtom. Åsikter och viljor kan förklaras, vägas mot varandra, argumenteras för och kompromissas om.
Nu menar jag förstås inte att vi ska sluta tala om för varandra hur vi känner oss, eller att vi ska lida i tysthet när människor förgår sig mot oss. Inte alls. Men vi ska inte använda ett sådant språk när vi egentligen sysslar med, och vill uppnå, helt andra saker. Ett sådant beteende är inte bara oärligt och manipulativt i stunden, det riskerar också att förminska och försvåra de tillfällen då vi verkligen behöver tala om vad vi känner och försvara vår rätt att göra det.
3 kommentarer:
Jag har inte tänkt så... men jag känner igen mig... När vi säger så, när du går så så känner jag det så här. Det är delvis manipulativt, men det kan också förminska oss själva. En känsla är alltid en känsla, men om den känslan grundas i att något faktiskt såras oss och kränker oss så är det rakare och ärligare att sga det, det kan vara till större upprättelse för mig själv som den eventuellt drabbade... Lite rörig kommentar, men jag blev berörd av ditt inlägg. Klarspråk är angeläget.
Amen, syster.
Alla speglingar och omskrivningar stör mig.
(Och nej jag har inte slutat blogga. Det ska fungera igen om ett par dagar).
Hej Miriam,
Kommenterar denna trots att den är gammal:-) Visst kan jag-budskap användas manipulativt (ung. mest upprörd vinner). Att använda jag-budskap är inte bara mekanik, utan även attityd. Med en manipulativ attityd kommer man inte uppnå syftena med att använda jag-budskapet: att ta upp ett problem man har med någon utan att skada relationen och utan att skada den andre. När man kritiserar någon (för det gör man med ett jag-budskap), påverkar det i allmänhet den andre negativt och man måste därför vara beredd att växla mellan jag-budskapet och att lyssna till den andre och dennes reaktioner. Att balansera de egna behoven med andras behov är något av det svåraste med relationer. Dessutom - i dina exempel saknas en komponent i jag-budskapen: effekten/konsekvensen av den andres beteende. Effekten på mig är svaret på frågan Varför är det ett problem? Om jag bara har känsloreaktionen är risken stor att det blir alltför vagt (med de konsekvenser du beskriver). Om man inte kan besvara den frågan för sig själv till att börja med - då bör man fråga sig om det faktiskt är ett problem. Det kanske är mina känslomässiga, inlärda reaktioner från långt tidigare - som jag reagerar på automatiskt, vilket inte blir så bra i relationen med den andre som du så tydligt exemplifierar. Jag utbildar bla i jag-budskap och använder dem rikligt professionellt och privat med mycket, mycket goda erfarenheter. Allt gott, Martin
http://viewpoints.se/swe/jag-budskap.html
Skicka en kommentar