Idag har jag gjort mig skyldig till ett liturgiskt stilbrott av rang. Jag har kombinerat klarröda gymnastikskor med mossgrön, vackert broderad mässhake. Det var inte meningen, jag fick väl någon sorts hjärnsläpp i hallen i morse och insåg inte problemet förrän jag stod där i sakristian och såg ned på mina fötter. Och då var det så dags.
Förvisso påverkar inte prästens fotbeklädnad sakramentets giltighet. Men det är ju onödigt att riskera att någons upplevelse av mässan blir förstörd av att man inte kunde sluta titta på de opassande skorna.
Nåväl. Jag ska placera mina svarta kyrkskor i mitt arbetsrum. Det är ändå för kallt för att ha dem ute nu.
5 kommentarer:
Snyggt Miriam! Det är nästan på samma nivå med en präst här som i vintras hade prästutstyrsel och snowjoggers. (Heter de så? Jag menar de michelinliknande termotygstövlarna med taggig sula.)
Tror säkert att det gick bra för dig ändå (:
:D
Vet en präst som firar mässa i sandaler sommartid. -förmodligen ingen främmande fotbeklädnad för Jesus...
Jag vet också en präst som firar mässa i sandaler. Och jag tror också det gick bra ändå.
Skor (och extra skjorta) på jobbet är en räddare i nöden!
Eller åtminstone för oss som är mer än lovligt tankspridda!
(Psalmbok i bilen är aldrig fel heller......)
ska väl erkänna att jag tycker det är viktigt med skorna. Inte bara på prästen. Bruna skor till svart kostym funkar inte hur bra organist man än är!
Och sandaler på prästen är väl okej, men att ha (som jag sett) Urtvättade, nån gång för några år sedan vita tubsockor går fetbort! Dom ser verkligen gulbruna ut mot den vackra skinande alban. Usch!
Hellre då snygga propra men röda skor :-)
Skicka en kommentar