Jag börjar bli gråhårig. Trots att jag inte fyllt 30 än så pågår denna process ganska ordentligt. Därför har jag i flera år färgat och tonat och slingat och gjort allt möjligt med mitt hår, som nu börjat protestera - det är visserligen inte grått men det är ändå rätt likt Svinto... Ingen mer färgning på ett tag alltså. Det känns väl så där att släppa fram ett så synligt tecken på åldrande och förfall, men jag antar att det kan vara bra inte bara för håret, utan för de bra mycket viktigare sakerna helgelsen och ödmjukheten.
2 kommentarer:
Jag tycker grått hår är vackert, väldigt vackert. Men jag vill inte ha det än.
Lycka till med ofärgningen
Jag slutade färga mitt hår när jag var i 40-årsåldern. Men ack så gammal jag såg ut. Helt gråhårig. Nu färgar jag det igen men känner igen "Svinto" känslan du beskriver. Det är inte bra, inte det minsta.
Skicka en kommentar