Mina segrar över tekniken når ständigt nya höjder. Efter succén med musiknedladdningen, har jag flera gånger lyckats övermanna både kopiatorn på jobbet och vår nyckfulla digitalbox. Kopiatorn luktade lite bränt en gång, men det beror faktiskt på att den är konstig och inte på mig.
I alla fall, ikväll kom turen till det mest skräckinjagande teknikhindret av dem alla - internetbanken. Jag vet, det är jättepraktiskt, jättebra, jättesäkert, jätteallting. Men det är väldigt många siffror. Siffror för att logga in, siffror i pga-nummer, siffror i OCR-nummer, siffror i summan, siffror överallt och siffror är nu en gång för alla inte alls min grej. Så jag har framhärdat med mina privatgiro-kuvert, trots omgivningens oförtäckta hån och försäkringar om att det inte alls är svårt med internetbank.
Men nu vet jag alltså att så svårt var det inte. Nog för att det tog mig en rätt stor del av kvällen att fatta vilken kod som var vilken och hur jag skulle bära mig åt för att logga in, men nu är det gjort och jag har suttit en lång stund och läst mina kontoutdrag. Bara för känslan att jag klarade det. Själv.
3 kommentarer:
Grattis!
Jag blir alltid så nervös av alla OCR siffor, så jag slutar nästan andas när jag ska skriva in och kontrollera.
Nu har jag upptäckt det här underbara; E-faktura. Fakturan skickas till min internetbank, jag behöver bara bekräfta att jag vill betala det. Underbart, och jag slipper tillfällig syrebrist. :)
Nja, jag papprar nog på ett tag till ...
Skriva för hand (för en gångs skull).
grattis! jag har aldrig i mitt liv betalat på annat sätt än internetbank. För mig är det nostalgi med Giroblanketterna. Jag ser framför mig hur mamma och pappa sitter vid köksbordet på Skillöt (stooort köksbord) med alla räkningar och sorterar och skriver. Jag var väl typ 6 år då! ;-) förlåt, det var lite lumpet. Men vi 80-talister har det lite förspänt när det gäller sånt där, vi hann aldrig börja med de föråldrade sakerna innan datoriseringen slog igenom.
Skicka en kommentar