Om nu någon hade trott något annat, så är även den (svensk-)kyrkliga världen fylld av fördomar. Som stundstals gör det lättare att förbereda sig för olika saker, men som alltsomoftast skapar irritation, frustration och dessutom gör världen mindre och tråkigare. Här kommer några av de vanligaste:
"Syföreningstanter är tyckmyckna, skvallriga och klagar på allting. Och så fikar de mer än de syr"
"Unga kvinnliga präster är teologiskt radikala, feministiska och ändrar gärna på saker för ändrandets skull. De är dessutom mjuka, mänskliga och talar inte bara om Gud hela tiden"
"Äldre manliga präster är stela, tråkiga och bergmanska. De håller fast vid det gamla och kan inte tala så folk förstår"
"Kyrkomusiker är enspännare som inte ser till helheten utan bara kör sitt eget race"
"Kvinnliga diakoner som vigs i 50-årsåldern har klimakteriet och livskrisen som kallelsegrund"
"Yngre manliga präster är tvärsäkra, stöddiga och måste sättas på plats omgående".
"Kyrkopolitiker går aldrig i kyrkan och vill egentligen bara bevaka sitt partis intressen"
Det säger sig ju självt att det inte är så här. Ändå lever vi med variationer på ovanstående, och andra varianter, varje dag. Ibland blir våra fördomar besannade, men oftast är de bara ivägen och hindrar oss från att se oss själva och andra som dem vi verkligen är, och lyssna på det vi egentligen vill få fram - vilket förhoppningsvis är evangeliet om Jesus Kristus.
3 kommentarer:
HAHAHAHAHA, Jepp kan bara skriva under - vilket utmärkt blick för kyrkans fördomar.
Glad tacksägelsedag
Menar du att de där sanningarna inte är sanna då? Hm. ;-)
jag hade gärna sagt att fördomarna är just fördomar men..... tyvärr....
Jag skulle kunna sätta ett namn på varje fördom
Skicka en kommentar